Bokhandlarna i Budapest

Ett gäng bokhandlare åker till Budapest för att i akt och mening studera det land som fostrat Nobelpristagaren Imre Kertész. Och kanske svinga en bägare Dreher eller två. Anländer i god ordning till en något märklig flygplats, där vi får för oss att vi är på väg ända in till Budapests centrum, eftersom flygplanet kör väldigt länge på marken, svänger och tar en ny väg då och då, upp för små kullar och nerför. Men vi anländer till terminalen så småningom. Där väntar en vänlig chaufför med sin buss alldeles utanför ingången. Vi är på plats i bussen och väntar och väntar. Så ser vi att chauffören står och diskuterar med två bistra, uniformerade personer med ”rendőrség” på ryggen. Polis. Med pistol i hölstret. Det skrivs papper efter papper med den ena kopian efter den andra. Allt hungrigare bokhandlare beskådar händelseförloppet. Vår reseledare, tillika bokhandlare i Stockholm, drar sig inte för något och kastar sig nu ut ur bussen. Om man nu kan kasta sig ut när man för dagen är beroende av krycka. Vaggar fram stödd på kryckan och frågar vad som står på. Parkeringsböter, förklarar chauffören uppgivet. Vår reseledare, som är van det tuffa klimatet som bokhandlare i Stockholm, pekar på de bistra poliserna med kryckan och försöker nu vara konstruktiv.

- OK, jag betalar hans böter kontant nu så slipper ni hålla på att skriva så mycket. Så att vi kan komma iväg någon gång.Vi är trötta och börjar bli hungriga.

Chauffören bleknar under solbrännan. Vi i bussen hukar oss och ser oss om efter en nödutgång om det skulle bli hårda tag av och dags att dra för att slippa vatten och bröd under vår konferensvecka. Men de ungerska poliserna är nog inte så bra på engelska för de ignorerar detta inspel i den ungerska juridiken. Möjligen också för att rendőrség inte har för vana att lyssna till argument i allmänhet och inte till kvinnliga argument i synnerhet.

Det här måste dokumenteras för eftervärlden, tänker jag. Kan vara början till en internationell krissituation. Drar fram min kamera och tar en bild. Det skulle jag inte ha gjort. Fram stegar en av de barska rendőrség mot mig, som sitter närmast dörren. Tar av sig solglasögonen, lägger en hand på pistolhölstret och dyker ner mot mig. Stannar på två decimeters avstånd. Jag tittar in i två svarta hål som troligen ska föreställa ögon och jag hör en mun som väser,

- Remove that picture!
- Why, piper jag ynkligt, i brist på annan någorlunda intellektuell fråga.
- REMOVE THAT PICTURE.

End of discussion.

Poliserna upptar skrivarbetet och vår reseledare återvänder haltande med oförrättat ärende till sin hjord. Vi väntar ytterligare en halv timma medan Nobelpristagarens landsmän gör sin plikt. Så rullar vi mot Budapest, som för övrigt är en mycket trevlig stad.