Telefonen ringde för en stund sedan. Det var en rektor från en särskola som hade ett viktigt ärende.
För att börja från början så måste jag berätta lite bakgrund. Handlare, restaurangägare, banker och en rad andra företag bildade för många år sedan en ideell förening, Stenstan, för att tillvarata företagsidkarnas intressen och för att göra Stenstan till en trivsam stadskärna. Våren 2015 valdes jag till ordförande i denna förening. Det hade rektorn för den här särskolan listat ut.
- Vet du, det finns inte en offentlig toalett i city som kan kallas toalett för funktionsnedsatta, säger rektorn. En toa som har plats för en Permobil och försedd med lyft och skötbord.
- Det har du rätt i, svarar jag.
Vi i föreningen har påpekat detta för kommunen ett otal gånger vid lika många möten. Men mötts av totalt oförstående. Det finns ju offentliga toaletter på flera ställen, vad är problemet?
Vi i bokhandeln ser ju problemet nästan dagligen när föräldrar med kris i blick kommer med kissnödiga barn. Kommer en funktionsnedsatt person med Permobil som också är i toakris är inte vår personaltoa möjlig.
Problemet är större än bara brist på toaletter för funktionsnedsatta. Stenstan lider brist på toaletter för alla. Jag har frågat många om de vill använda de offentliga totaletter som finns men möts alltid av svaret, aldrig! En kvinna sa att hellre sätter jag mig bakom ett träd än sätter mig på dessa snuskiga "avträden".
Kommunen tillhandahåller infrastrukturen i staden och då kan man ju tycka att toaletter tillhör just infrastrukturen. Vill en stad dessutom utmärka sig för att välkomna besökare borde just trevliga, bekväma och anpassade toaletter vara en sådan detalj som ger poäng.
Men vad är problemet? Det kan ju inte vara att bygga en lämplig lokal. Det svar vi får är att det är driftkostnaden som är problemet. Just att benämna det för "driftkostnad" visar på att man från kommunen inte ser detta som en investering för att öka antalet besökare till staden. Nu är ju kommunen organiserad som en stuprörsorganisation där det ofta inte finns några rännor mellan stuprören. Då blir det en driftkostnad i ett stuprör som inte kan uppvägas av ökade intäkter i ett annat stuprör.
Jag tror inte någon skulle ha något emot att betala en hygglig slant för att besöka en bemannad rymlig toalett, med välkomnande atmosfär, blommor, god doft och hjälpmedel för funktionsnedsatta. Varför inte låta en entreprenör driva verksamheten, med stöd från kommunen?
Föreningen Stenstan har som målsättning att Sundsvall ska om ett antal år få utmärkelsen Årets Stadskärna i konkurrens med landets övriga städer. För det krävs även att modiga politiker tänker utan boxen.
Funderar lite på om benämningen "avträde" kommer från den klassiska metoden att sätta sig bakom ett träd?
Wikipedia har dock en annan definition,
Ett avträde (även torrklosett; i dagligt tal oftast utedass eller bara dass) är en plats där människor lämnar sina restprodukter, men som till skillnad från en vattenklosett inte är ansluten till en kloak. Restprodukterna uppsamlas antingen i ett grävt hål i marken eller i en tunna under sittbänken. I vissa fall är avträdet sammanbyggt med en gödselstack eller svinstia. Innan vattenklosetten infördes var avträdet vanligt förekommande i anslutning till de flesta hushåll och arbetsplatser. Ett avträde kan hysa flera sittplatser bredvid varandra utan avskiljande mellanväggar.
För att börja från början så måste jag berätta lite bakgrund. Handlare, restaurangägare, banker och en rad andra företag bildade för många år sedan en ideell förening, Stenstan, för att tillvarata företagsidkarnas intressen och för att göra Stenstan till en trivsam stadskärna. Våren 2015 valdes jag till ordförande i denna förening. Det hade rektorn för den här särskolan listat ut.
- Vet du, det finns inte en offentlig toalett i city som kan kallas toalett för funktionsnedsatta, säger rektorn. En toa som har plats för en Permobil och försedd med lyft och skötbord.
- Det har du rätt i, svarar jag.
Vi i föreningen har påpekat detta för kommunen ett otal gånger vid lika många möten. Men mötts av totalt oförstående. Det finns ju offentliga toaletter på flera ställen, vad är problemet?
Vi i bokhandeln ser ju problemet nästan dagligen när föräldrar med kris i blick kommer med kissnödiga barn. Kommer en funktionsnedsatt person med Permobil som också är i toakris är inte vår personaltoa möjlig.
Problemet är större än bara brist på toaletter för funktionsnedsatta. Stenstan lider brist på toaletter för alla. Jag har frågat många om de vill använda de offentliga totaletter som finns men möts alltid av svaret, aldrig! En kvinna sa att hellre sätter jag mig bakom ett träd än sätter mig på dessa snuskiga "avträden".
Kommunen tillhandahåller infrastrukturen i staden och då kan man ju tycka att toaletter tillhör just infrastrukturen. Vill en stad dessutom utmärka sig för att välkomna besökare borde just trevliga, bekväma och anpassade toaletter vara en sådan detalj som ger poäng.
Men vad är problemet? Det kan ju inte vara att bygga en lämplig lokal. Det svar vi får är att det är driftkostnaden som är problemet. Just att benämna det för "driftkostnad" visar på att man från kommunen inte ser detta som en investering för att öka antalet besökare till staden. Nu är ju kommunen organiserad som en stuprörsorganisation där det ofta inte finns några rännor mellan stuprören. Då blir det en driftkostnad i ett stuprör som inte kan uppvägas av ökade intäkter i ett annat stuprör.
Jag tror inte någon skulle ha något emot att betala en hygglig slant för att besöka en bemannad rymlig toalett, med välkomnande atmosfär, blommor, god doft och hjälpmedel för funktionsnedsatta. Varför inte låta en entreprenör driva verksamheten, med stöd från kommunen?
Föreningen Stenstan har som målsättning att Sundsvall ska om ett antal år få utmärkelsen Årets Stadskärna i konkurrens med landets övriga städer. För det krävs även att modiga politiker tänker utan boxen.
Funderar lite på om benämningen "avträde" kommer från den klassiska metoden att sätta sig bakom ett träd?
Wikipedia har dock en annan definition,
Ett avträde (även torrklosett; i dagligt tal oftast utedass eller bara dass) är en plats där människor lämnar sina restprodukter, men som till skillnad från en vattenklosett inte är ansluten till en kloak. Restprodukterna uppsamlas antingen i ett grävt hål i marken eller i en tunna under sittbänken. I vissa fall är avträdet sammanbyggt med en gödselstack eller svinstia. Innan vattenklosetten infördes var avträdet vanligt förekommande i anslutning till de flesta hushåll och arbetsplatser. Ett avträde kan hysa flera sittplatser bredvid varandra utan avskiljande mellanväggar.