Jag gjorde en skylt för några år sedan vid en tid då vi gärna ville ha växel. Vi lever i en tid då bankerna tar avstånd från kontanter och därför inte erbjuder oss varken sedlar eller mynt. Den tjänsten har man avstått till andra företag, som t ex det multinationella företaget Loomis. Det betyder att ska vi ha växel i kassan måste vi köpa mynt och sedlar från Loomis, som tar ganska saftigt betalt för den tjänsten. Det är ju deras affärsidé. Det är bakgrunden till varför denna lilla skylt skapades. Den gav ett bra gensvar från våra trevliga kunder.
Jag skrev så här på skylten: ”Vi tar gärna mot växel”.
En dag kom det in en kund som sa att så där kan man inte skriva! Det ska stå ”Vi tar gärna emot växel”.
”Mot” eller ”emot”? Jag tänkte inte så mycket på det, ryckte på axlarna och skrev dit ett ”e”. Läste i söndagens DN en språkkrönika av Anders Svensson, chefredaktör på Språktidningen där rubriken löd, Vi förstår ”mot” av sammanhanget.
Motär ett lurigt ord, som i praktiken kan fungera som sin egen motsats. Men sammanhanget hjälper oss att förstå vad motbetyder.
Budskapet Mot extremism kan tolkas på två sätt. Mot extremism kan ju vara ett uttryck som skulle kunna användas av en extremistorganisation eller av motståndarna till extremism, men sammanhanget bör leda oss rätt.
Hur fungerar budskapet Emot extremism? Ja, visst känns det lite tydligare. Svårt att tro att extremisterna står på barrikaderna och vrålar det budskapet.
Så hur blev det med skylten? Jag tänker att Vi tar gärna mot växel och Vi tar gärna emot växel betyder samma sak och är lika rätt grammatiskt.
Svenskan är full av flertydliga ord. Anders Svensson tar som exempel i sin krönika upp en klassisk busringning i radioprogrammet ”Hassan” där Kristian Luuk ville lämna tillbaka schampo för fett hår eftersom han ansåg sig behöva schampo mot fett hår.
Man kan undra om det är möjligt att lära sig svenska om man inte har det som modersmål?