Quantcast
Channel: Bokhandlarn i Sundsvall

Två trappsteg som blir ett stort problem

$
0
0
I många år har vi i samråd med kommunen diskuterat handikappanpassning i generella termer genom vår handlarförening i City, där jag är ordförande. Handikapporganisationerna är givetvis mycket intresserade av att man bygger bort hinder i form av trappsteg för att underlätta åtkomst till butiker och andra företag. Vi som handlare är givetvis också intresserade eftersom vi slipper de lösa ramperna som måste tas fram och justeras in för varje passage. Det är ganska branta ramper och många tycker det är svårt med rullstol.

Det har hänt en del, till exempel ingången till IN: Gallerian, Apoteket i hörnet Esplanaden och Storgatan och till Systembolaget.

Nu i våras tog jag upp ärendet för egen räkning med vår hyresvärd, Castellum, som ställer sig positiva till att bygga bort våra två trappsteg. Nu är det ju inte bara att bygga, man måste ha bygglov från kommunens Stadsbyggnadsavdelning.


Så häromdagen kom ett delegation på tre personer för att överväga om Castellums förslag till handikappanpassning av vår entré med två trappsteg var rimligt. Castellum vill göra en "bulle" på trottoaren, en ganska bred sådan så att man inte ska märka så mycket av den när man går på trottoaren, som vid Åhlens entré.

Delegationen synade från alla håll även inne i butiken. Länge och väl. Så utspann sig följande dialog (något nedkortad).

- I Stockholm så är det fastighetsägarna som får ta ansvaret att bygga bort trappstegen inne i sina fastigheter, menade en i delegationen.

- Ja, men det här är inte Stockholm, anmärkte jag.

- Ska ni bygga bort här så kan det ju bli tal om att bygga bort trappstegen även till trapphuset (10 m bort), tyckte samma person som yttrat sig tidigare.

- Nej, det är nog inte så, menade Castellums fastighetsförvaltare. Trappan till trapphuset används inte av så många. Det är större behov till bokhandeln.

- Jaså, tyckte en ur delegationen.

Där var jag ju tvungen att hålla med. Fastighetsägaren har noterat att flera hundra passerar genom bokhandelns entré varje dag. Men det är ju inte lätt för kommunens representanter att veta, tänkte jag lite sarkastiskt.

- Det blir så guppigt om man gör som ni föreslår, så någon.

- Ja, men ni måste bygga bort trappstegen inne i butiken. Det blir för stort ingrepp på trottoaren för att vi ska godkänna förslaget, sa en i delegationen, som såg ut att vara chefen.

- Nej, det kan jag inte gå med på, sa jag. Det betyder att 10 kvadratmeter av butiksytan försvinner och vi kommer att ha entredörren tre meter in i butiken. Då försvinner den yta som vi använder som scen på våra författarkvällar.

- Du kan ju inte bara säga nej till allt, anmärker chefen för delegationen. Det är ju faktiskt fastighetsägarens skyldighet ENLIGT LAG att åtgärda sådana här saker! Delegationens medlemmar spände ögonen i mig.

Då kom tillfället att berätta vad jag började denna lilla historia med, att vi företagare har länge haft samråd med kommunen om handikappanpassning och där Stadsbyggnadsnämnden ställt sig mycket positiv till att medverka för att underlätta för fastighetsägarna.

- Det vet jag inget om, säger chefen för delegationen.

Där slutade inspektionen av våra två trappsteg och samtliga inblandade avtågade.

Historien fortsätter sannolikt i flera akter.



Att starta ett café i bokhandeln

$
0
0
Vi har funderat länge på att starta ett litet café i bokhandeln. I USA och England är det vanligt att det finns en caféhörna där man kan sitta och ta en kaffe och fundera på livet, kanske bläddra i en bok eller bara titta på folk.

Men jag är ju bokhandlare och har inte drivit något café tidigare. Det är det första problemet. Sedan ska det finnas plats både för caféet och för kunder att sitta och njuta av sitt kaffe.

Vi är numera sedan fyra år tillbaka franchisetagare inom Akademibokhandelsgruppen med en av de större butikerna i landet av de 130 i kedjan. Vi i kedjan har funderat en längre tid hur vi kan skapa mer upplevelser i butikerna. Ett sätt av flera är att driva Café. Eftersom jag är en entreprenör som brinner för att utveckla nya koncept tog jag initiativet att bli pilot för att testa ett Cafékoncept. Efter studiebesök i USA och England satte vi planerna i verket i början av 2018.

Men det behövs yta Under våren 2018 byggde vi om butiken, flyttat runt de olika varugrupperna så att det ska blir mer logiskt och lättare att hitta och även minskat på ytor med varor som inte är så frekventa. Då blev det plötsligt plats över för Café Bokbiten!

Vad behöver man för att Café? En bra plats, kyldisk, drickakyl, kyl, frys, diskmaskin, exponeringsdisk och givetvis en bra kaffemaskin.

Det mest kritiska beslutet var givetvis val av kaffemaskin. Samtal och offerter från många leverantörer följde och diskussioner med vänner i Cafébranschen, studiebesök och googlande. I april 2018 kom vi överens med Selecta AB om en kaffemaskin för färskmjölk, en ny modell från den stora tillverkaren WMF, som hade flera intressanta funktioner samt stort utbud av olika kaffevarianter. Jag läste in mig på tillverkarens manual i detalj och imponerades av allt vad den kunde göra. Tekniknörd och civilingenjör inom datateknik, som jag är, kände jag att det här är en maskin för oss. Den som tror att en kaffemaskin är en simpel manick har helt klart fel. Det är en dator som går att programmera till att göra vad som helst, (nästan).

Avtal signerades i slutet av april för leverans två veckor senare. Men det visade sig att den kom på plats först den 26 juli - mitt i semesterperioden, mer än två månader försenad.

Men det visade sig att det inte var så enkelt

När installatören kom på plats visade det sig att han aldrig hade sett den maskinen tidigare, inte fått någon utbildning på den och hade begränsad tillgång till programvaran i maskinen. Eftersom jag läst manualen hade jag mer detaljkunskap än han hade. Han berättade att han begärt att få utbildning innan installationen men att det inte hade blivit av.

Nåväl, vi fick igång den. Men det visade sig omedelbart att den inte alls levde upp till de specifikationer som utlovats vid kontraktskrivandet. Flera funktioner fanns inte och de kaffesorter med mjölk (Cappuccino, Latte, Macchiato, osv) som producerades av maskinen inte alls hade den kvalitet som vi förväntade oss.

Vi godkände därför inte leveransen. Nu följde många veckor med besök av Selectas tekniker för att försöka komma tillrätta med problemen. Under tiden kunde vi givetvis inte sälja kaffe i vårt fina Café. Och teknikern fick ingen utbildning, men han gjorde så gott han kunde.

Till slut visade det sig att Selectas leveransavdelning installerat en egen programvara i maskinen som ersatte den ursprungliga från fabriken. Med påföljd att de specifikationer vi skrivit kontrakt på inte längre gällde.

Så är vi inne i november 2018, sju månader efter kontraktskrivande och fyra månader efter leverans av maskinen. Då får teknikern helt plötsligt tillgång till den ursprungliga programvaran och kan installera den. Då fungerar den enligt specifikationerna och vi leveransgodkänner kaffemaskinen den 19 november 2018 och kan börja sälja kaffe i vårt Café. Hurra!



Så till efterbörden

Kommunikationen med Selecta har i ärendet varit en-vägs i stort sett under hela tiden. Trots att det måste ha stått klart både på lokal och koncernnivå att vi var missnöjda med hanteringen av oss som kund under dessa sju månader har Selecta valt att i stort sett ignorera detta.De kontakter vi i huvudsak har haft är med Selectas tekniker, som har gjort vad han kunnat inom ramen för sina behörigheter.

Maskinen levererades till oss den 26 juli, men först den 19 november får teknikern ordning på maskinen och vi leveransgodkänner den sju månader efter att vi skrivit kontrakt på kaffemaskinen.

Selecta har sålt hyreskontraktet till ett annat företag SG Finans, vilket gör att finansbolaget struntar i om maskinen fungerar eller inte, trots våra protester. Efter inkassohot betalar vi i alla fall, men informerar Selecta om detta, som då lovar att "ta hand om problemet".

Vi fick under hösten en utvärdering av leveransen, som Selecta bad oss att fylla i. Min huvudpoäng, som jag noterade i utvärderingen, var att innan Selecta börjar sälja en maskin måste både säljare och tekniker utbildas på maskinen så att de vet vad man säljer respektive hur man installerar och underhåller maskinen. I det här fallet sålde Selecta en kompetent maskin, men levererade en helt annan maskin. Någon återkoppling på utvärderingen kom aldrig.

Det här med kundvård, till slut

I en konkurrensutsatt värld blir förhållandet mellan säljare och köpare allt viktigare. Vi har mycket goda relationer med våra vanliga leverantörer i vår egen bransch. Vi anstränger oss för att ge återkoppling i positiv anda när något går fel, vilket det givetvis gör ibland. Leverantörerna lyssnar på oss och tillsammans hittar vi lösningar. Det är så B2B fungerar, eller borde fungera.

I fallet Selecta fungerar det inte så. Det är tragiskt när en så stor aktör på marknaden inte lyssnar på sina kunder. Fast det kan ju vara så att de lyssnar  på de stora för det är ju där pengarna finns. De små kan man undvara. Åtminstone just nu.

Prolog

Nu  har det blivit februari 2019. En av cheferna på Selectas huvudkontor ringer upp och ber om ursäkt för att leverans och installation gått så fel under så lång tid. Man lovar att ta till sig av den kritik och de synpunkter jag har haft samt att kompensera oss för våra kostnader. Som plåster på såret utlovas även en leverans av det bästa kaffe man kan hitta på marknaden, italienska Lavazza, som är vår favorit.

Vi har lärt oss väldigt mycket och jag hoppas att Selecta också har lärt sig en del.

Därför, välkommen till Café Bokbitens caféhörna där man kan sitta och ta en kaffe och fundera på livet, kanske bläddra i en bok eller bara titta på folk.

Nu är vi igång!



Bokhandlarn som sommargäst i Sveriges Radio

$
0
0

Bokhandlarn Lennart Bergström, Foto SR Anette Brännström

Bokhandlarn är sommargäst i Sveriges Radio Västernorrland, ett klipp från 1 augusti 2013. Intervjuare är välkända radiorösten Stig Edfast, Sveriges Radio.

Vill du lyssna på programmet så finns det här.

Där pratade jag bland annat om Sveriges första deckarfestival som jag drog igång hösten 2013 och som nu arrangeras fört sjunde gången 6-8 november 2019. Kul att det slog så väl ut att vi kunde fortsätta varje år sedan dess. På den tiden var det Spegelsalen i Stadshuset som gällde, nu har festivalen flyttat över till Quality Hotels konferensvåning.

Se gärna Svenska Deckarfestivalens hemsida här.







JAZZSUFIERN: Reseberättelse från London - 2019-04-04 - 2019-04-...

Växthusgasdiskussionen

$
0
0
Apropå debatten om vad som orsakar utsläpp av koldioxid i atmosfären. Vad kan vi påverka och vad kan vi inte påverka? Silar vi myggor och sväljer elefanter?

Naturvårdsverket har intressanta siffror om man börjar gräva, vilket man bör göra innan man säger för mycket. Det är en förmåga som många politiker saknar, vilket har visat sig de senaste dagarna. Några siffror på utsläpp av koldioxid. Listan toppas ojämförligt av SSAB när det gäller utsläpp från industrin. Men man kan man till sin förvåning se att Stockholmarnas uppvärmning (Värtaverket) skapar nästan lika mycket utsläpp som hela inrikesflyget. För att inte tala om båttrafiken runt våra kuster som släpper ut 108 miljoner ton CO2 mer än inrikesflyget.

SSAB, 4,9 miljoner ton,
Lulekraft AB, Luleå: 1,93 miljoner ton, (förbränner restgas från SSAB)
Cementa AB, Gotland: 1,57 miljoner ton

Vägtransporter, 15,5 miljoner ton
Båttrafik, 0,662 miljoner ton, varav en fjärdedel av fritidsbåtar.
Inrikesflyget, 0,554 miljoner ton,

Värtaverket i Stockholm 0,5 miljoner ton, fjärrvärme (förbränner kol)
Vattenfall Uppsala 0,385 miljoner ton, fjärrvärme


För den som vill grotta ned sig ännu mer finns hur mycket statistik som helst hos Naturvårdsverket och SCB.

Jag konstaterar att det är ingenjörerna, teknik och forskning som ska rädda världen från utsläpp. Politikerna borde stödja vetenskap i stället för att dela ut pekpinnar och belägga människor med skam.

Källa: Naturvårdsverket

Dubbel födelsedag 26 maj

$
0
0
Barnbarnet Juni och bokhandlarns fru Ewa fyller år samma dag, 26 maj! Vilket kalas det blev!


Bokhandelns historia från 1840

$
0
0

Bokhandelns historia från 1840
Anders Petter Landin
Vängåvans bokhandel har sina anor från 1840-talet, då den driftige affärsmannen Anders Petter Landin startade den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel och drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbanken står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar och Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning. Landin ville att tidningen skulle heta Skämt och Alfwar men männen på tryckfrihetsexpeditionen tyckte inte att detta namn var seriöst.

Landin sålde 1847 bokhandeln till ett bokhandelsbiträde från Gävle (Landin var från Gävle) Erik Hollner och bytte namn till Hollnerska bokhandeln. Den verkar ha blivit en bestående verksamhet och blev en träffpunkt under många år på 1800-talet. Från hans tid finns en 1851 tryckt katalog på 9 sidor över böcker i lanthushållning, trädgårds- och boskapsskötsel, ekonomi och teknologi som fanns i lager i bokhandeln. Erik Hollner avled i lungtuberkulos 1854 och hans gravvård finns ännu att beskåda öster om GA-kyrkan vid Skolhusallén.

Fontänen i torget Vängåvan i centrala Sundsvall
Affären övertogs av änkan Sofia Hollner, som 1858 överlät den till en av de anställda Per Gustaf Jansson med vilken hon även gifte sig med samma år. P G Jansson var en driftig man och mångsysslare. Han gav ut Sundsvalls-Posten 1860-71, var ledamot av Landstinget, drätselkammare och stadsfullmäktige, revisor i utskängningsbolaget och Enskilda Banken samt direktör i Ångfartygsaktiebolaget Gustaf Adolf. Detta sista blev hans olycka, då han en mörk kväll snubblade ner i lastrummet på ångfartyget Stockholm och slog ihjäl sig. Han var före sin tid och hade i bokhandeln ett lånebibliotek där man "utlånar romaner på längre eller kortare tid emot billig afgift". Ett koncept som i våra dagar heter "Låna och Läs"...

Bokhandeln övertogs efter PG Janssons bortgång 1871 av Johan Fredrik Andersson, som också var en driftig och framgångsrik man, vilket dock inte hindrade att han gick och hängde sig. Erik Hollners son, Adolf Hollner var även delägare i företaget. 1878 satte bokhandeln upp en telefonledning mellan butiken och tryckeriet. Sedermera fick man telefonnummer 233. Bokhandeln var fortfarande inrymd i ett stort trähus på den tomt där Riksbanken står.

Bokhandeln såldes 1884 till Alexis Edvard Quiding, men Quiding tröttnade redan 1886 och flyttade till Östersund och då överlät bokhandeln till hustrun Hedvig Quiding, som efter ett halvår sålde den år 1887 till Carl Oscar Collin. Han bytte namn till Collinska Bokhandeln och flyttade till Sundsvalls Enskilda Banks lokaler vid Vängåvan. Bokhandeln drabbades svårt av Sundsvallsbranden 1888.

29 juli 1893 övertogs Collins bokhandel av Janne Sunesson och bytte då namn till Sunessons bokhandel. Den var då efter branden 1888 inrymd i bankhuset, (nuvarande Handelsbanken). Janne Sunesson kom att verka som bokhandlare i Sundsvall i mer än 60 år. Många äldre Sundsvallsbor kommer fortfarande ihåg Sunessons bokhandel.

Janne Sunesson och hans bokhandel har blivit legendariska. Aktiv bokförsäljning bedrevs över hela mellannorrland. Många minns säkert än i dag Ruben Gustavsson, bokhandelns allt-i-allo, som sålde böcker till många generationer skolungdomar och som var en levande bibliografi. ”Fråga Ruben” blev ett uttryck bland skolungdom och bokköpare i bygden.

Flera av Sunessons medhjälpare kom att starta upp egna boklådor i Sundsvall. 1937 öppnade C G Nyman en konkurrerande bok- och pappershandel vid Vängåvan. I början av 50-talet började dock C G Nymans bokhandel komma på obestånd och långivare började se om sina lån till företaget.

Sunessons Bokhandel låg där Handelsbanken har sina lokaler i dag

I det läget kom Arne Jonzon år 1952 till Sundsvall och övertog Nymans Bok- och Pappershandel.

Arne Jonzon har skrivit om detta i sin minnesskrift ”En vängåva”, utgiven 1977:

25 år har gått sedan jag en söndag steg av tåget vid Sundsvall C. Jag skulle tala med en av stadens mer kända borgare, som råkat bli ägare till en bok- och pappershandel. De bistert kalla morgontimmarna vandrade jag omkring i stenstaden och betraktade med orosfyllda aningar de ståtliga husen – plånböcker ställda på högkant, hade Lubbe Nordström lärt mig. När det ljusnade, togs jag emot av en stor och bullrande men fryntlig man. Samtalet flöt trögt, min oro växte och jag längtade allt häftigare tillbaka till mitt trygga jobb bakom disken i en av Stockholms boklådor när min motpart plötsligt bröt upp: han skulle gå i högmässan. GA-kyrkan skulle åter tas i bruk efter en större restaurering. Detta oväntade steg tydde jag som ett tecken på ett kristligt sinnelag och hoppet återvände. När vi råkades efter högmässa och invigningslunch, möttes jag av orden: Jonzon, bjud nu på affären så jag blir fri det här! Jag kan ju inte gärna skänka en predikstol mellan elva och ett och sätta en av stadens affärsmän i konkurs mellan tre och fem! Efter en del turer kom vi också överens – under några korta söndagstimmar hade jag blivit min egen bokhandlare och träffat min första kund.

Så blev det så att Arne Jonzon blev bokhandlare i Sundsvall. Han var energisk och framgångsrik och några år senare övertog Arne Jonzon även Sunessons bokhandel. Under 31 år drev han mycket framgångsrikt sin bokhandel till att bli en av de mer kända i Sverige, under namnet Vängåvans Bokhandel Arne Jonzon AB.

Min egen bokhandelshistoria började i slutet av 70-talet då jag, som nybliven civilingenjör, författade en av landets första databöcker, ”Mikrodatorn”. Jag valde att ge ut boken på mitt eget bokförlag, Computer Press Förlags AB. Det blev en stor framgång och det blev sedan ett antal databöcker. 1981 flyttade jag och förlaget upp till Sundsvall. Där upptäckte jag Jonzons Bokhandel och tänkte då att det skulle vara kul att bli bokhandlare också. Därför stegade jag in till Arne en sommardag 1983 och undrade om inte jag kunde få köpa bokhandeln. Han tittade misstroget på mig genom sina små runda glasögon och sa ”Nej, det kan jag nog inte tänka mig. Du har ju ingen erfarenhet av branschen”. Efter en del turer kom vi dock överens. Villkoret var att Arne skulle vara med i företaget ett par år för att lära upp ”ungdomarna”, som han sa. På den vägen är det. Vi lär oss fortfarande. Fast Arne är ju inte med oss längre, sedan många år.

1983, då 61 år gammal valde Arne Jonzon att sälja sin bokhandel till Computer Press Förlags AB. Bokhandeln bytte samtidigt namn till Vängåvans Bok och Papper AB.

Bokhandeln har under sin mer än långa existens funnits i centrala Sundsvall. Fram till 1988 fanns bokhandeln på Storgatan 22 i ganska svårarbetade lokaler i två plan. I företaget ingick även Vängåvans Spelbutik i en angränsande lokal. Spelbutiken var på 80- och 90-talen en av Sveriges största återförsäljare för Penninglotteriet (nu Svenska Spel) med Penninglotter, Trisslotter och andra spel. Fastigheten skulle 1988 få nya ägare och vi valde då att flytta både bokhandel och spelbutik till större lokaler på Storgatan 24, mitt mot Turistbyrån. Tyvärr även nu i två plan. Ett par år efter detta köptes fastigheten av Lennart Byström som kom att bygga om fastigheten på ett mycket genomgripande sätt. Byström erbjöd oss då att flytta in i nybyggda lokaler där PK-banken tidigare funnits. 1993 blev det därför så att bokhandeln flyttade in i nuvarande vackra och generösa lokaler i den restaurerade fastigheten Olympen, Storgatan 22 - vid parken Vängåvan. Takhöjden och ljuset från de stora takfönstren gör bokavdelningen till en oerhört rogivande och stimulerande miljö, som ger näring till vår ambition att göra bokhandeln till en av stadens kulturella nav.

Det mångåriga arvet känns påtagligt. Bokhandelsbranschen hade under hundratalet år varit relativt opåverkad av nymodigheter. I mitten av förra seklet infördes dock självbetjäning, vilket måste betraktas som ett stort steg i branschen. Arne Jonzon var säkert pådrivande i den processen.

Ett annat epokskifte var när bokpriserna släpptes fria 1970 efter att ha varit reglerade i många år. I vår omvärld är fortfarande fasta priser vanliga. Som exempel har Tyskland och Frankrike fasta bokpriser.  Även för näthandel.

Runt sekelskiftet inträffade ett annat epokskifte då digital publicering började göra insteg i bokvärlden. E-böcker och ljudböcker blev alternativ till den tryckta boken. Under 2000-talets första decennium gjorde "postorderhandel" sitt insteg under sin nya benämning "näthandel". Butiker för försäljning av böcker på nätet dök upp och tog snabbt marknadsandelar till stor del på grund av låga priser.  En utveckling som fortfarande pågår och som spritt sig över till andra branscher, som kläder, skor, mat, osv.

Detaljhandeln i dag står inför stora utmaningar eftersom traditionell butikshandel har kostnader för lokaler och personal, något som näthandeln inte alls har i samma utsträckning. Det påverkar både stadskärnor över hela landet, men även externa köpcentra. Det påverkar även fastighetsbolag som alltid kunnat räkna hem goda vinster från sina uthyrda butikslokaler. Ser vi utvecklingen i USA, (som ligger 5-10 år före oss), så kan man konstatera att externa köpcentra är på väg tillbaka och många har slagit igen helt. Även där börjar insikten att sjunka in att det av miljöskäl är bra att handla i det område där du bor.

Hur kommer den här utvecklingen att påverka bokhandel, författare och bokförlag? Det återstår att se. För oss gäller det att förvalta arvet - men verka i tiden. Vi ska ha alla känselspröt framme för att känna av våra kunders behov av att kliva in en annan värld – berättandets värld.

Lennart Bergström
Bokhandlare

Ska jag köpa en elbil, eller vänta?

$
0
0
Inrikes transporter utgör en fjärdedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Transporternas utsläpp kommer till största del från vägtrafiken, som idag står för 91 procent av sektorns utsläpp. Flyget står för 3 procent och sjöfarten för 4 procent.


Vägtransporter står i Sverige för utsläpp av drygt 16 miljoner ton koldioxid. En ansenlig mängd som måste göras något åt.

Nu ropar alla att det är fordon som drivs på el som är lösningen. Det är högst troligt att det blir morgondagens teknik.

Men elenergi ska produceras och batterier ska tillverkas. Svenska Kraftnät varnar redan nu för en kommande elbrist i Sverige redan innan delar av kärnkraften avvecklats. Batterier ska produceras med en begränsad tillgång av sällsynta jordartsmetaller, som t ex Litium, som utvinns i politiskt instabila länder som Kongo och protektionistiska länder som Kina. Fabriker ska byggas, t ex NorthVolt i norra Sverige.

Batteritekniken går sakta framåt, men för att det ska bli realistiskt i större skala måste det ha kommit till ett tekniksprång som möjliggör en ny typ av batterier som har en mycket högre lagringskapacitet än i dag och använder sig av råvaror med god tillgänglighet. Dessutom batterier som går att snabbladda.

Är vätgas är en bättre lösning?
Vätgas som energilagring är sannolikt en bättre lösning, i första hand för den tyngre trafiken. Men mer om det nedan.

Vätgas kan tankas som man tankar bensin, lika snabbt och enkelt. En tank vätgas räcker lika länge som en tank bensin eller diesel. Vätgas framställs genom att dela upp vatten i vätgas och syre genom elektrolys. Elenergin får man sedan tillbaka i en bränslecell som slår ihop vätgasen med syre ur luften. Utsläppet består av enbart vatten. 

Jag konstaterar att det är ingenjörerna, teknik och forskning som ska rädda världen från utsläpp. Politikerna borde stödja vetenskap i stället för att dela ut pekpinnar och belägga människor med skam.

Ytterligare ett bevis på att det är ingenjörer, teknik och forskning som ska rädda världen bevisas i nedanstående artikel, saxat från ett reportage av SvT

Framtidens vätgasbilar: ”Allt som behövs är vatten och sol”

På ett gärde intill E20 utanför Mariestad ligger någonting unikt: Den första tankstationen i världen där vätgas tillverkas på plats och där vem som helst kan tanka. Om man har en bil som drivs av en bränslecell förstås – men de är inte många. Inte än i alla fall.

Nio kronor hektot kostar vätgasen. En full tank går löst på drygt 500 kronor och på den kan en bränslecellsbil köras upp emot 70 mil. I dagsläget är 8 av kommunens drygt 150 bilar av rätt typ – i praktiken elbilar där batterierna ersatts av en vätgastank och en bränslecell (se faktaruta).

– Vätgas är framtiden, allt som behövs är vatten och sol. Ännu så länge är det inte lönsamt, men när kommunen kommit upp i 30-50 bränslecellsbilar så räknar vi med att spara pengar. De är billigare att köra än de fossildrivna bilar som vi successivt byter ut, säger Jonas Johansson, utvecklingschef på Mariestads kommun.

Hemtjänsten först ut

Han är en av de drivande bakom ”macken”, där vanligt kranvatten förvandlas till vätgas med hjälp av energi från solcellerna precis intill. Redan i dag tankar hemtjänsten några av sina bilar med kommunalt tillverkat bränsle innan de kör ut till brukarna på den västgötska landsbygden.

Helt självförsörjande

Det som gör tankstationen i Mariestad världsunik är att den är ”off grid” – bortkopplad från elnätet och självförsörjande på energi. Den som sett till att allt fungerar är elingenjören och vätgasentusiasten Hans-Olof Nilsson. Här på gärdet i Haggården har han satt ihop ett system av solceller, en elektrolysör som spjälkar vattnet, en kompressor samt långa rader av tuber där vätgasen förvaras under högt tryck.

– Sådana här mikronät kan man sätta upp precis var man vill för att både producera och lagra sin egen energi. Solen är bränslet och så lånar man lite vatten som sedan lämnas tillbaka. Vad kan vara bättre än det?


De olika delarna av tankstationen har placerats i containrar för att snabbt kunna flyttas och byggas upp på en annan plats. Som den ser ut i dag andas konstruktionen lite ”Oppfinnar-Jocke”, men den har inte varit gratis. Bidrag från bland annat EU har dock gjort att Mariestads skattebetalare sluppit största delen av notan på totalt 30 miljoner kronor.

Locka gröna entreprenörer

Förutom att förse kommunens fordon med miljövänligt bränsle är förhoppningen att den nya tekniken ska sätta Mariestad på kartan och ge ett lyft till det lokala näringslivet. Satsningen som ska locka gröna entreprenörer att etablera sig går under namnet ElectriVillage och innehåller fler ambitiösa projekt. Bland annat bygget av en ”off-grid-förskola”, där all energi ska komma solen, bland annat lagrad i form av vätgas.

Och uppmärksamhet har kommunen fått. Åtminstone utomlands, där vätgasplanerna nått betydligt längre än de gjort i Sverige. Kommunstyrelsens moderate ordförande Johan Abrahamsson besökte i våras staden Warrnambool i Australien, som bjudit dit honom för att berätta om satsningarna i Mariestad.

Fakta om vätgas och bränslecellsbilar

  • Vätgas kan framställas genom elektrolys av vatten – man tillför elektricitet och delar upp vattenmolekylen i syre och väte. Då blir vätgasen en energibärare med vars hjälp man kan lagra och transportera energi från till exempel solceller och vindkraftverk.
  • I en bränsecell sker en omvänd kemisk reaktion mellan vätgasen och luftens syre. Resultatet blir att den lagrade energin frigörs i form av elektriciet och värme och det vatten som användes vid gastillverkningen återbildas.
  • En bränslecellsbil är en elbil där batterierna bytts ut mot en vätgastank och en bränslecell. Fördelen jämfört med en batteridriven elbil är den långa räckvidden och att den går snabbt att tanka. Inte minst när det gäller godstransporter anses långtradare med bränsleceller som ett bättre alternativ än batteridrivna.
  • Antalet bränslecellsbilar på de svenska vägarna är försvinnande litet – det handlar om totalt ett fyrtiotal. Orsaken är att tillverkarna inte haft några att sälja förrän i år – och de har fortfarande inte levererats. Dessutom är bilarna ännu så länge dyra – omkring 700 000 för den billigaste.
  • En annan sak som talar mot bränslecellsbilar är att det bara finns fyra tankställen i Sverige: Göteborg, Mariestad, Stockholm och Sandviken. Länder som Tyskland, Danmark och Norge har nått betydligt längre. Planen är att upprätta en korridor längs de större vägarna så att det ska gå att köra bränslecellsfordon mellan åtminstone delar av Europa. 


Är det snart slut på sedlar och mynt som betalningsmedel?

$
0
0
Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag om att banker ska tillhandahålla kontantservice. Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2020 respektive den 1 januari 2021. Svensk Handel anser att det är rimligt att banker tar ett större ansvar för kontanterna, men att handlarnas utmaningar med att få tillgång till växelpengar bör beaktas.

I Sverige är sedlar och mynt lagliga betalningsmedel och används fortfarande, om än i en allt mer begränsad omfattning. Minskningen av kontantanvändningen i Sverige går snabbare än i något annat land, mycket till följd av nya, billiga och enkla tjänster för kort- och mobilbetalningar. Detta har fått negativa konsekvenser för vissa grupper i samhället som äldre och personer med funktionsnedsättning.

En förutsättning för att kontanter ska kunna användas som betalningsmedel är att det finns tillgång till olika kontanttjänster, framför allt kontantuttag i Bankomater och dagskasseinsättningar, som gör att kontanter kan cirkulera mellan olika aktörer i samhället.

Nedmonteringen av kontantservicen ute på bankkontoren har gått för fort fram vilket gjort att många konsumenter och handlare har fått en besvärlig omställning. En av utmaningarna som vi handlare har idag är att få tillgång till växelpengar.


Däremot har den privatperson som vill tömma spargrisen eller betala räkningar med kontanter inte mycket stöd att hämta i den nya lagen. Vad gäller allmänheten är det bara uttag som omfattas av lagen. Det är en de punkter där Riksbanken varit kritisk och tycker att också det borde ha omfattats.

I Sundsvall finns några Bankomater, t ex vid Swedbank på Storgatan bredvid oss. Uttag görs ofta med 500 kr sedlar och det betyder att vi ofta får in dessa sedlar som betalning och vi ger givetvis växel tillbaka. Vi måste därför ha tillgång till mynt och sedlar, något som har blivit riktigt besvärligt för oss eftersom bankerna inte tillhandahåller någon kontantservice.

Hur får vi tillgång till växel då? Loomis är ett multinationellt företag, som har kontanthantering som affärsidé. Det vill säga att vi måste beställa mynt och sedlar på nätet och sedan skickas dessa från en depå i Malmö. En ganska komplicerad process som tar tid, upp till en vecka. Dessutom får vi betala en betydande avgift för köpet av mynt och sedlar.

Det är inte att undra på att många mindre handlare inte längre tar emot kontanter. Vi hoppas dock på att den nya lagen så småningom kommer att medföra att kontanthanteringen kommer tillbaka till lokala banker.

Vi är givetvis tacksamma om du som använder kontanter har så jämna pengar som möjligt, (till dess att bankerna löst problemet).

Funderingar kring Coronaviruset

$
0
0
Att läsa inlägg och artiklar om Corona-viruset på nätet är i sig extremt tröttsamt, stressigt och frustrerande. Radio och TV domineras av alla sorters experter som uttalar sig, med ibland motstridiga budskap.

Det finns de som oroar sig och skapar panik.

Det finns de som säger att panik är problemet.

Det finns de som säger att för lite har gjorts. Andra klagar över att det är onödigt.

Vissa säger att det kommer att resultera i en kollaps av samhället. Andra säger att detta är en överdrift.

Vissa säger att vi har en finansiell kris som kommer att bli en repetition av finanskrisen, men att vi kommer att studsa tillbaka när det är över.

Vissa klagar över regeringen, säger att hälsosystemet kommer att kollapsa och att dödsfall och fruktansvärda sjukdomar är precis runt hörnet, medan andra säger att det inte är något att oroa sig för och att det finns andra vardagliga sjukdomar som är mycket mer av ett problem.

Det finns också de som har konspirerande teorier om förutsägelser eller hemliga biologiska vapen som av misstag eller avsiktligt släppts.

Med andra ord är det internet i ett nötskal.

Men oavsett vad som har skrivits befinner jag mig som individ i en situation där jag måste ta kontroll och göra mina egna val.

De flesta av mina val är dock tyvärr baserade på begränsade fakta och motstridande information.

Så det är ned till ett "Vad om?" scenario.

Vad händer om alla har rätt och ingen har fel.

Det är bättre att vara säker än ledsen!

Det är dags att stoppa egot och tänka på andra trots ”besväret”.

Så jag kommer att vara försiktig och använda sunt förnuft. Tvätta händerna och i övrigt utöva god hygien. Röra ansikte, näsa, mun, ögon så lite som möjligt. Inte handhälsa och hålla avstånd till andra personer när det är möjligt.

Det är ju så att ingen på hela jorden är immun mot detta nya Covid-19 virus. Vi kan alla komma att drabbas förr eller senare, men det som gäller nu är att se till att inte alla drabbas samtidigt. Det gäller att platta till kurvan, se bild nedan.

Men det finns hopp! Antalet som har varit sjuka och därmed blivit immuna ökar stadigt och det kommer att medföra att smittningsrisken minskar i samma grad. Nu pågår utveckling av ett vaccin, även om det kommer att ta 1-2 år, och därmed kommer möjlighet till immunitet genom vaccinering att öka.

Det finns med andra ord hopp, men det kommer att ta tid.


Källa: ST 2020-13-13

Lästips
Magnus Västerbros artikel "Pandemier får oss att bekänna färg".
Professor Jan Albert, "Rätt beslut att inte stänga skolorna".
Nina Solomin, "Skitstormen mot Tegnell är orättvis".
Professor Agnes Wold: "En dålig idé att stänga skolorna".

Bokhandlarn med många sidor

$
0
0


Bokhandlarn med många sidor
Cecilia Träff, Sundsvalls Tidning, 14 maj 2013  
 
Den största flygplatsen Lennart har flugit till är Arlanda. Drömdestinationen skulle vara Heathrow eller någon annan stor flygplats. "Med två jumbojet framför och nio bakom är det lite mer tryck än på den här flygplatsen", säger Lennart medan hustrun Ewa skrattar förfärat.
För de allra flesta är han känd som kort och gott bokhandlarn. Utöver det är han civilingenjör i elektroteknik, publicerad författare i datateknik, hängiven buggdansare och pilot. Lennart Bergström är en man med många järn i elden.

 
I en röd tvåplansvilla på Alnö, nästan nere vid vattnet, bor Lennart Bergström, hustrun Ewa och Fredde, en 27-årig grå Jako (en fågelras från Afrika).

Det är uppenbart att invånarna i huset har ett intresse för böcker. Tre bibliotek finns det, och en inbyggd balkong där man kan sitta och läsa med utsikt över sundet. I bokhyllorna samsas facklitteratur och romaner.
– Jag började ha dem sorterade, men det höll inte. Jag vet var jag har varenda bok ändå, säger Lennart Bergström.

Bokintresset har han haft sedan barnsben. För Lennart är varje bok ett konstverk.
– Jag kan sitta där i bokhandeln på kvällarna, titta på femton tusen böcker och välja vilken titel som helst.
Bokhandlarbanan startade i Linköping. Där utbildade sig Lennart till civilingenjör i elektroteknik. Han började skriva läroböcker i datateknik och gav ut på eget förlag, det aktiebolag som i dag äger bokhandeln i Sundsvall. Över åren har det blivit ett 20-tal böcker inom datateknik, den sista kom ut för 15 år sedan.
– Jag tycker det är ofantligt roligt att skriva. I dag blir det nästan uteslutande på någon av mina bloggar.
Under många år jobbade Lennart som lärare i datateknik på Mittuniversitetet. Bokhandeln drev han vid sidan av. Nu är det några år sedan han lämnade universitetet och började ägna sig åt sin hobby på heltid.
– Den här karriären är ofantligt rolig. Jag får göra allt från att sopa gatan och stå i kassan till att planera företagets långsiktiga mål. Jag hade gjort mitt som lärare.

Köpte bokhandeln
Som den entreprenör han är fick Lennart en dag 1983 för sig att han ville bli bokhandlare.
– Bokhandel tyckte jag lät himla roligt.
Han stegade in på rikskända Jonzons bokhandel i centrala Sundsvall och lade fram sin plan.
– Det vore kul att köpa bokhandeln, sade jag. Bokhandlare Arne Jonsson tittade på mig med stora ögon och svarade: "Hördu grabben, det tror jag inte är någon bra idé". Men jag övertalade honom, berättar Lennart.

Att Lennart Bergström är en engagerad människa går det inte att ta miste på. Han försöker med olika metoder få människor att läsa mer. Allra helst vill han nå de grupper som inte är bokhandelns vanliga klientel. Att barn behöver kunna läsa och använda sig av språket ser Lennart som en självklarhet.
– När jag hade små barn hemma läste vi varje kväll. Man gör inte det i dag. Resultatet är att barn inte vill läsa och inte tycker att språk är viktigt.
Det är Lennart och brodern Kenneth Bergström som driver bokhandeln. Kenneth är ansvarig för förlaget, men är även en superexpert på att leta fram besvärliga böcker för bokhandeln. Det är en tjänst som Lennart ser som den fysiska bokhandelns styrka.
– Folk tror att det går att få tag i alla böcker på nätet, men det finns saker som inte går att hitta utan kontakter. Sådant hjälper vi kunderna med.
Att det är Lennart som syns och hörs när det kommer till bokhandeln föll sig naturligt.
– Jag gillar social kontakt, skrattar han.
Hustrun Ewa och dottern Maria är också med i företaget. Ewa sköter bokföring och Maria jobbar i bokhandeln.

Vad läser en bokhandlare?
– Jag gillar upplevelser när det gäller böcker. Det hittar jag ofta i spänningsromaner.
På en månad läser Lennart i genomsnitt ett par böcker. Varje dag läser han någonting, i bland blir det bara en halvtimme, ibland mer. Är en bok inte bra så läser han inte klart den.
– Jag är inte litteraturvetare. Jag vill ha en resa. Det ska vara härligt att läsa, inte jobbigt.
En återupptäckt favorit är Den vedervärdige mannen från Säffle av Maj Sjöwall och Per Wahlöö.
– Den här serien är urmodern till resten av den svenska deckargenren.

Träffade hustrun på buggkurs
Det är inte bara böcker som ligger Lennart varmt om hjärtat. Under gymnasietiden fick han upp ögonen för dans, ett intresse som fortfarande håller i sig.
Som tonåring gick han in i bokhandeln i Ånge och köpte boken Lär dig dansa. Grundstegen kunde han dock lära sig under en gympalektion i skolan, och boken behövde han aldrig.
På Högliden i Hudiksvall flera år senare träffade han sin blivande hustru Ewa.
– Jag minns vår första dans. Det var en vanlig, lugn foxtrot.
I dag dansar de tillsammans i Trolldansarna; foxtrot och bugg. I Bergsåkers Folkets hus sviktar trägolvet och väggarna klappar takten när Lennart och Ewa virvlar runt tillsammans med andra dansälskande människor. Här är det glädje och gemenskap till tonerna av gamla och nya slagdängor.
Dansen är ett av Lennarts avkopplingsknep.
– Det finns inget bättre än musik när man vill tömma huvudet. Men det ska röra på sig, det passar mitt temperament, säger han och välkomnar nästa danspartner i ringen med ett glatt leende.

Många bollar i luften
Ännu ett intresse som började med böcker är flygningen. I en låda på vinden finns samlingen med Biggles-böcker kvar.
– Han var min stora idol. I vuxen ålder har jag bläddrat igenom någon bok och tänkt på hur rolig den var att läsa.
Tio år gammal fick han flyga för första gången. Det var ett sjöflygplan och färden gick över Storsjön.
– Det var vansinnigt kul. Jag minns att jag tänkte: Det här är nästan som att vara Biggles.
I dag är Lennart medlem i Sundsvalls flygsällskap. För tillfället har han inget eget plan utan flyger med klubbens Cessna 172SP. På Midlanda rör han sig hemvant. Här har han hållit till mycket de senaste 30 åren.
– Jag älskar böcker och jag tycker om flygplan nästan lika mycket.
Inför lumpen sökte han till flygvapnet, men kuggades för att han var för kort. Istället fixade han utbildningen på egen hand.
– De föreslog att jag skulle bli navigatör, det vill säga nummer två. Jag har aldrig tyckt om att vara nummer två.
Kommersiell pilot blev han aldrig, men känner att han får ut det han vill av flygningen ändå. Lennart erkänner att han är yrkesskadad när han flyger med andra piloter.
– Hör jag inte ljudet av landningsstället som fälls ut så blir jag störd, säger han och Ewa skrattar igenkännande.

Finns det något du inte kan?
– Ewa säger att jag inte är bra på matlagning. Hon är så fruktansvärt bra på att laga mat, så varför ska jag vara det?
En av de saker som Lennart har tillfört Sundsvalls bokliv är Bokens afton. Läsarna har möjlighet att träffa några av sina favoritförfattare, ställa frågor och få böckerna signerade.
– Vi vill sätta Sundsvall på kartan. Bokhandeln ska vara ett litterärt nav.
Han har byggt upp ett gediget kontaktnät med förlag och författare, och numera ringer författare själva och vill komma till Sundsvall.
– Då har man lyckats.
Drömgästen är Elizabeth George, som bor i Seattle. Hon var i Sverige för några veckor sedan, men hade ingen tid att lämna Stockholm. Flera kända författare, även de som bor närmre, tar sig inte tid att åka till mindre orter. För det har Lennart en plan som han har fått pengar för från Statens kulturråd.
– Om de inte vill komma till oss får vi åka till dem. Med projektor, skärm, kameror och mikrofoner kan vi hålla videokonferenser. Vi håller just nu på att testa tekniken, och till hösten kör vi en pilot. Efter det kan man köra från Seattle också.
För gästerna kommer möjligheten att prata med författaren finnas kvar, och signerade böcker skickas hem till beställarna.
– Idén är skalbar och billig. Flera bokhandlar kan samsas om en konferens. Det är en grej som många skulle kunna utnyttja.

I år firar Lennart 30 år med sin bokhandel. Det finns inga planer på att skiljas åt.

Bokhandlarn som inte slutade flyga flygplan, dansa och tro på bokens framtid

$
0
0
Bokhandlaren som inte slutade flyga flygplan, dansa och tro på bokens framtid: "Jag har aldrig haft så roligt som när jag blev bokhandlare"
Susanne Holmlund, Sundsvalls Tidning 31 maj 2020
  • Han har skrivit bestsellers om datateknik – men blev skönlitteraturfantast först när han blev bokhandlare.
  • Han har byggt tekniska gymnasier i Kenya och Indonesien, har flygcertifikat och är en fena på bugg och foxtrot.
  • Men inte minst är "bokhandlarn" i Sundsvall, Lennart Bergström, en idéspruta vars framfart ibland lämnar hans personal flämtande efter luft. 
  • Hans mål är bokens överlevnad och bokhandeln som ett socialt nav i framtidens kulturlandskap. Dit är han redan en bra bit på väg.
Läsning är en coronavänlig syssla. Och corona har förstås förändrat ordningen också för Lennart Bergström. Fast han konstaterar att det inte går att sköta en bokhandel hemifrån.
– Men vi följer Folkhälsomyndighetens råd och håller avstånd. Och jag är inte så ofta ute i butiken, säger han.

Bokhandlarn serverar Jan-Olov Jonsson när Nobelpriset i Litteratur annonseras. Bild: Susanne Holmlund
 Snarare föder restriktionerna ännu fler av hans berömda idéer. Man kan numera köpa en bok i Akademibokhandeln Vängåvan utan att gå in: man ringer på en klocka utanför, ber personalen hämta boken och betalar ute på gatan. Riskgrupper får ringa på en halvtimme före öppningstid, och man kan få böcker hemkörda. Inför Mors Dag lanserade han Pocketogrammet.
– Vi budar eller postar en pocket med ett kort. Pocketböcker passar perfekt i postens blå påse, säger han.

Sådana här idéer dyker upp hela tiden – ofta snabbare än han hinner förklara för personalen, som är ovetande när kunderna frågar.
– Vi bara står som fågelholkar och skriker "Lennaaaart!" beskriver Malin Gullman Smith, anställd i bokhandeln, en vanlig situation.

Lennart Bergström inser att hans huvud ibland springer iväg lite väl fort. Men det är också hans idéer – författarmötena vid Bokens Afton, Vängåvans Litterära Sällskap för dem med stort läsintresse, Nobelvaka med pristagarskål, bokhandelskafé, lokala litteraturfestivaler och mycket, mycket mer – som har lagt hans bokhandel i framkant i landet beträffande innovationer.
– Jag tror inte att bokhandlar kommer att bli kvar så som de har varit – bibliotek som tar betalt för att skeppa ut böcker. Det är en brytningstid nu, och strömmade medier tjänar vi inget på, knappt förlagen eller författarna heller.
Om man däremot lyckas göra bokhandeln till något mer än en butik, ett kulturellt nav på kommersiella villkor – då kan det finnas en framtid, resonerar han.
– Ett kafé här, till exempel, ger ingen förtjänst men det skapar en trivsam miljö där man kan tala om böcker och titta i dem. Ett litterärt sällskap blir en del av en gemenskap med bokhandeln. Man får något mer än boken, man får mervärdet att diskutera den och helst försöker jag få hit författaren också.

Man tar för givet att denne bokprofil varit en storläsare sedan födseln, men som ung läste han mest facklitteratur. Lennart Bergström är en fjällbjörk, född i Vindelgransele i Västerbotten, men var bara årsgammal när flyttlasset gick till Östersund och några år senare vidare till Ånge.
Nairobi var väldigt europeiskt, präglat av britterna och mycket välordnat.

På gymnasiet i Ånge var han en främmande fågel – dels gillade han inte fotboll, dels var hans pappa egenföretagare bland alla anställda vid post och järnväg. Desto starkare blev pappan en förebild för honom att själv bli företagare.

I skolan hade han stort A i kemi och fysik. Efter att drömmen att bli flygofficer krossats av att han inte hade den fastställda kroppslängden läste han i stället till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik. När han undervisat en tid vid sitt lärosäte i Linköping erbjöds han via Sida att delta i uppbyggnad av tekniska skolor i Östafrika. Han bodde i 3,5 år i Nairobi och stortrivdes.
– Vi hade en halvtimmes körväg till nationalparker med zebror, krokodiler och giraffer, och ändå var Nairobi väldigt europeiskt, präglat av britterna och mycket välordnat. Man kunde vara medlem av en brittisk klubb, och tillvaron var fantastisk.
– Kanske hade vi blivit kvar om inte projektet tagit slut. Men det var tur att det gjorde det, för många av kollegerna fortsatte driva runt i projekt medan deras kunskaper åldrades, och jag hade kunnat bli en av dem.
Överallt där det tänks nytt är han med. Här förser Lennart Bergström "Lilla Biblioteket" i Oasens växthus med böcker – för stadsflanerare som ville sitta och kura en stund.
Bild: Susanne Holmlund
Efter en period på Tekniska Högskolan i Luleå reste han ut igen, nu till Indonesien och dess universitetsstad Bandung på Java.
– Det var en otrolig skillnad. Så mycket folk, och landet var oerhört korrupt. Mutförsök hörde till vardagen och pengar från Världsbanken bara försvann. Jag åkte hem efter knappt två år, för jag stod inte ut.

Men då, i slutet av 70-talet, hade datorernas inmarsch börjat på allvar. Som ingenjör i teknisk fysik skrev Lennart Bergström Sveriges första lärobok i datakunskap, "Från mikrochips till system"– som blev en storsäljare. Han skrev även uppföljare och startade ett förlag, Computer Press AB, där hans bror Kenneth var VD medan han var i Indonesien.

Och det var nu, på besök i Sundsvall, som han stegade in i anrika Arne Jonzons bokhandel.
– Jag sa: "Jag har ett förlag men det vore roligt att ha en bokhandel också. Vill du sälja till mig?". Han bara tittade på mig och sa""Det kan jag väl aldrig tro". Men efter tre månader sålde han till förlaget, men ville vara kvar ett par år.

Så blev då Lennart Bergström 1983 huvudägare i bokhandeln, sedermera med Sven-Arne Jansson som butikschef och brodern Kenneth som minoritetsägare och förlagschef. Själv hade han fått anställning vid Sundsvall-Härnösands högskola, det blivande Mittuniversitetet, för att undervisa i informationsteknologi. 


Lennart Bergström har intervjuat hundratals författare i Bokens Afton. Här med Sundsvalls egen Augustprisvinnare Kristina Sandberg.
Bild: Susanne Holmlund
– Jag fortsatte skriva fackböcker inom dataområdet och översatte andras, och det blev rätt bra snurr på en del. Det tuffade på bra fram till millennieskiftet när intresset för databöcker dalade eftersom all information fanns på nätet. Då lade vi ner vår egen utgivning och koncentrerade oss på att skaffa fram kvalificerad teknisk litteratur åt industrin. Det gör vi än, fast i liten skala.
2007 satte han punkt för den akademiska tiden. Nu skulle han ha roligt.
– Då blev jag bokhandlare, och så roligt har jag aldrig haft. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare vid universitetet.

Fast han går "all in" i bokhandeln hinner han ha hobbies. Sedan en gympalärare i gymnasiet lärde ut dans har han älskat det, och han och frun Ewa är engagerade i föreningen Trolldansarna. Efter nobben från flygvapnet skaffade han även egen pilotutbildning, vars årliga kunskapskontroller kan vara en flygning från Västerås till norra Tyskland, lunch på plats och så flygning hem igen. "Jag har roligt; då orkar man", säger han.
Det var också först som bokhandlare han på allvar blev skönlitterär läsare. Men även alla möten med författarna har varit livsomvälvande. Väggen i personalrummet som är tapetserad med Bokens Afton-affischer rymmer mycket stolthet. Kanske är man uppe i 400 författarbesök nu, inkluderat bokfestivalerna och Svenska Deckarfestivalen.
– Det är verkligen en ynnest att få lära känna de här människorna. De flesta är oerhört trevliga och många vill komma tillbaka. Så fort Herman Lindqvist gett ut en ny bok vill han komma hit, med frun. Och vem trodde att Björn Ranelid kan så många burleska historier?
– De enda jag inte lyckats få hit är Kerstin Ekman, Leif GW Persson och Mikael Niemi. Men drömgästen är Elizabeth George. Tänk om vi kunde få henne att vara med via uppkoppling! säger han.
Fakta/Lennart Bergström
Yrke: Bokhandlare
Bor: Alnön
Familj: Fru Ewa, döttrarna Camilla, Linda och Maria och fem barnbarn.
Läser: Just nu "Albatross" av Ann Cleeves, Karina Smirnoffs Janakippos-trilogi och Nina Wähäs "Testamente". Gillar spänningsromaner men om de inte är bra litteratur lägger jag ner boken efter 50 sidor.
Äter helst: Fisk och skaldjur. Ewas gratinerade hummer är oslagbar.
Dricker helst: Vitt vin, gärna en god Cava
Gör när jag inte jobbar: Skruvar på datorer och tekniska prylar, läser, dansar, flyger eller snickrar
Skulle jobba som i fall jag inte var bokhandlare: Uppfinnare eller författare. Fast jag gillar också tanken att vara pilot på en stor Airbus som flyger mot rodnande solnedgångar på 10 000 meters höjd mellan de stora världsmetropolerna.
Tre kulturtips i coronatider: 1) Läsa de böcker man inte hunnit med, 2) Vidareutbilda sig på distans och 3) Titta på bra filmer - men kom ihåg att om filmen är baserad på en bok är boken nästan alltid bättre.




På middag med norrländska parhästar

$
0
0

1983 tog jag över Jonzons bokhandel från Arne Jonzon, som drivit den sedan början av 50-talet. Arne Jonzon var med några år efter övertagandet för att hjälpte oss "ungdomar", som Arne Jonzon kallade oss, att driva bokhandel.

Fyra år senare, när Arne hade blivit pensionär på riktigt, gjordes denna intervju nedan. 

Läs gärna historien om bokhandeln från 1840 till i dag, här.

 




Bokhandelsmedarbetare för 100 år sedan

$
0
0

Jobb som Bokhandelsmedarbetare fanns det tydligen gott om i början av förra seklet 


Saxat ur "Några praktiska råd till unga bokhandelsmedhjälpare" från 1914, finner vi detta:

"och huru nödvändigt det är, att ständigt aktgifva på oss själfva och alltid tänka på att bemöta kunderna så, att de kunna säga: Se, detta var en treflig affär, med artiga och tillmötesgående biträden.
Det är mycket svårt att i detalj beskrifva, huru detta skall tillgå, ämnet är nästan outtömligt, men jag vill ändå försöka. Åtminstone skall jag i några fall kunna säga eder, huru ni icke skola göra.
När en kund kommer in i affären, skall ni genast skynda fram till honom och med en artig hälsning på ett intresseradt och förstående sätt göra eder underrättad om hvad han önskar. Det duger ej att dröja, att låta honom vänta eller först afsluta, hvad man har för händer. Kunden måste först och främst skötas."




Att göra när regnet vräker ner...


Karta över Sundsvallsområdet

$
0
0


I boken Sundsvallsstrejken 1879, utgiven av Sundsvalls Museum 1979, finns denna karta. Den saknar dock datum, så det skulle vara trevligt om någon kan tidsbestämma den. En ledtråd kan vara den järnväg som finns markerad på kartan. Sundsvall–Torpshammars Järnväg, en c:a 60 km lång smalspårig enskild järnvägslinje invigdes 1878. Läs mer i Wikipedia här.

Ostkustbanan finns inte med eftersom delen Härnösand–Sundsvall–Njurunda invigdes först den 17 december 1925.

Article 0

$
0
0

AP Landin, grundaren av  Sundsvalls första bokhandel inspirerades av Adolf Bonnier

Anders Petter Landin startade sin bokhandel i Sundsvall i juli 1840 i en tid när förändringens vindar drog fram över landet: tekniskt, politiskt, socialt, ekonomiskt – och litterärt. Vår historia börjar där. 

I början av 1800-talet sköttes bokutgivningen av driftiga bokhandlare men i små upplagor. I takt med att bokläsandet i Sverige ökade från mitten av 1800-talet och framåt växte förlag fram. Dessa knöt till sig författare och tryckte deras böcker i större upplagor. Bokhandlarna såg sedan till att sälja böckerna till intresserade läsare. Men den svenska förlagshistorien fick fart först när familjen Bonnier dök upp på den svenska scenen.

Släkten Bonniers stamfader, Gerhard Bonnier, kom till Köpenhamn 1801 från Tyskland och startade ett lånebibliotek, en bokhandel och ett bokförlag. Hans affärer växte snabbt men i slutet av 1810-talet fick han ekonomiska problem. 1827 beslutade familjen att skicka den äldste av hans nio barn, Adolf Bonnier, till Sverige. Efter några år i Göteborg slog han sig ned i Stockholm och öppnade bokhandel och förlag. Affärerna blev snabbt en framgång och hösten 1835 tog han dit sin 14-årige bror Albert Bonnier. Albert fick snabbt hjälpa till med bokhandeln och 1837 startade han ett eget förlag, "Förlagsbyrån", och gav ut sin första bok, Bevis att Napoleon aldrig har existerat. 1839 gav han ut en årsbok, ett teaterstycke, en handbok i etikett, en bok med operasånger samt en ABC-bok. 

Albert Bonnier

Framgången för Adolf Bonnier inspirerade den driftige affärsmannen Anders Petter Landin att starta den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel. Han drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbankshuset står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar & Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning. Landin ville att tidningen skulle heta Skämt & Alfwar men männen på tryckfrihetsexpeditionen tyckte inte att detta namn var seriöst. Han startade, som Adolf Bonnier, även ett tryckeri och gav ut egna skrifter.

 

1841 skickades den unge Albert på utlandsresa för att arbeta i olika boklådor under två års tid. När han återkom till Sverige sysslade han med utgivning av skönlitteratur i form av kända titlar som publicerades i häften veckovis. Framgångarna gjorde att han 1856 hade råd att köpa Hörbergs Tryckeri på Riddarholmen. Han satsade mer på skönlitteratur och knöt till sig författare som Zacharias Topelius och Viktor Rydberg. Under Alberts tid drog förändringens vindar fram över landet: tekniskt, politiskt, socialt, ekonomiskt – och litterärt. När han avled år 1900 var han den främste förläggaren av svensk skönlitteratur. 

Albert Bonniers son Karl Otto Bonnier utvecklade förlaget till ett av Sveriges ledande, med författare som Strindberg, Heidenstam och Lagerlöf. I samband med att förlagets ägande övergick till Karl Ottos söner, främst Tor och Åke, förvärvades 1929 Åhlén och Åkerlund, vilket blev starten för en diversifiering till veckotidningar och så småningom även dagstidningar, serietidningar, film och TV.

I början av 1950-talet stod Bonnierkoncernen i huvudsak på tre ben, förlagsverksamheten samt utgivning av tidskrifter och dagstidningar. Förlagsverksamheten var i huvudsak kopplad till Albert Bonniers Förlag, tidskriftsverksamheten skedde genom Åhlén & Åkerlund, och de dagstidningar koncernen hade stora ägarintressen i var Dagens Nyheter och Expressen. Utöver detta fanns även en mindre industrirörelse med företag som var knutna vertikalt till medieverksamheten. Under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet breddades denna industrirörelse, så att koncernen blev mer diversifierad.

Dagens Bonnierkoncern, har sitt ursprung i Albert Bonniers Förlag som grundades av Albert Bonnier 1837, och ägandet ligger alltjämt hos medlemmar ur släkten Bonnier.

I vårt arkiv har vi de jubileumsböcker som gavs ut av Albert Bonniers Förlag vid 100-års jubiléet 1937, 125 år 1962 och vid 150 år 1987. 


I jubileumsboken 1937 infogades ett faksimil av originalkontraktet angående Carl Michael Bellmans samtliga skrifter, undertecknat 4 november 1835 av Bellmans änka, Lovisa Bellman. Ägare till rättigheterna blev konsul  C. Backman i Göteborg.

På sida 2 och 3 av kontraktet kan man läsa att konsul Backman den 20 juli 1853 överlät rättigheterna till Adolf Bonnier, som sedan behöll rättigheterna till 1928 då förlagsrätten upphörde.


Lite kuriosa. I jubileumsboken 150 år hittade jag Theodor Kallifatides brev till Bonniers Förlag när han ville bli antagen med sin debutbok, daterat januari 1969. Han blev som bekant antagen av Gerhard Bonnier och hans första bok, diktsamlingen Minnet i exil, gavs ut samma år.


2020 var det 200 år sedan Albert Bonnier föddes. Per T Ohlsson gav samma år ut boken Albert Bonnier och hans tid, en berättelse om Sveriges första moderna förläggare, "ständigt vägledd av den publicistiska princip som han gjort till sin: sprida, icke döma". 

Läs gärna Karin Ohlssons recension i Expressen här.


Article 0

$
0
0

Bokreans 100-åriga historia

 

Bokreans historia är tätt förknippat med förlagens historia. Med den Gutenbergska trycktekniken var det en omständlig historia att trycka en bok. Det var dyrt att komma igång, men sedan var det billigt att trycka varje exemplar. Det betydde att man satsade på stora upplagor, men det medförde att ett antal böcker aldrig blev sålda efter några år. För att bli av med dessa satte man ned priset i förhoppningen att bli av med överlager. Så var bokrean född.


I slutet av 1920-talet tillhörde bokreor vardagen då bokförlagen ville få sålt sina restupplagor. Då fanns inga regler för rean, utan ett förlag började sin rea i början av våren och sedan hängde de andra förlagen på med sina. Det var endast böcker som var fem år eller äldre som var med på rean.

Under 1930-talet började förlagen enas om bestämda datum varje år, runt den 15 februari. Redan då diskuterades startdatumen och bokrean fick inte ligga för nära julhandeln. Fler faktorer kom att spela in på valet av datum, såsom datum för avlöning och skolornas lov.

1940 gick tre förlag samman och tryckte den första gemensamma reakatalogen. 1945 var det hela 14 förlag som samsades i samma katalog, med över 900 titlar. Detta var billigare för de inblandade förlagen, och gav även kraftfullare marknadsföring.

Bokreakatalog från 1940

1950 genomförde det dominerande förlaget Bonniers en stor lagerrensning i samband med bokrean, som därmed blev förlagets dittills största bokrea. Bonniers reakatalog innehöll det året 850 titlar och trycktes i nästan en halv miljon exemplar. Under 50- och 60-talet ökade också medias och allmänhetens intresse för bokrean som då blev ett gigantiskt jippo. På 80-talet sjönk intresset och bokrean fick dåligt rykte eftersom specialupplagor trycktes upp enbart för rean. Dessa rensades dock bort i slutet av 80-talet och rejäla prissänkningar infördes. Dessa åtgärder var lyckade och bokrean fick tillbaka sitt goda rykte.

Bokrean har ett fast startdatum

Det finns en del regler och överenskommelser för att bokrean ska bli så rättvis som möjligt för alla inblandade butiker. Reglerna sätts av Svenska Bokhandlareföreningen. Exempelvis har det gemensamma startdatumet bestämts bland annat för att öka intresset för rean och även uppmärksamhet - av både kunder och media - över hela Sverige samtidigt.

Bokhandlare över hela landet har nu därför ett gemensamt datum för bokreans start, och reaböckerna får inte säljas före detta datum, som infaller sista veckan i februari. I år startade bokrean 23 februari.

Att rean har en första startdag innebär att det är tillåtet att börja rean redan vid midnatt. Vi började på 90-talet med reastart vid midnatt vilket blev en hejdundrande succé till vår stora förvåning. Det kunde vara 50-60 lässugna som väntade i februarikylan på klockslaget vid midnatt. Många kollegor hade jippon, t ex med band som spelade på trottoaren för att värma folk i kön, korvservering, osv.

 

Men trots nattöppet var det fortfarande ett stort tryck på morgonen när vi öppnade kl 7 med långa köer som ofta sträckte sig runt hörnet ner mot Navet.

För att minska trängseln på morgonen började vi med möjligheten att förbeställa reaböcker och sedan hämta ut sin beställning när rean startat. Det blev mycket populärt och vi hade ofta källaren fylld med påsar. För knappt tio år sedan tog kedjan bort den möjligheten. Tyvärr, vill jag säga.

Bakom kulisserna

För att förstå bokrean måste man prata om hur böcker distribueras i Sverige. När en bok ges ut av ett förlag köper kedjan ibland, men inte alltid, ett antal böcker som sedan fördelas ut på sina butiker. Det betyder att vi ofta får bara 2-3 ex av en bok att lägga i vårt lager. Med det moderna ”just-in-time” konceptet, fyller vi på butikslagret från centrallagret allteftersom böcker säljs. Ibland händer det att en bok efter ett tag står ”still” och blir en dammsamlare. Vid en viss tidpunkt returneras dessa till centrallagret och övergår då ofta till kategorin ”kandidater för bokrea”. Förlaget tar i början på året ett beslut om vilka böcker som ska erbjudas kedjorna för nästa års bokrea.

Men betyder det att en bok som är med på rean måste vara minst ett par år gammal? Nej, så är det inte. Förlagen väljer ibland att ”sockra” utbudet genom att lägga med en bok som kanske bara är några månader gammal. Men det innebär att när rean är slut så finns boken kvar som aktuell bok men då med sitt ordinarie pris.

Den här transportkarusellen innebär att en viss bok som ligger på reabordet kanske har stått i en hylla hos oss något år tidigare...

Dagens bokrea

Dagens bokrea är i många stycken sig likt. Landets två dominerande bokhandelskedjor producerar var sin reakatalog och rean startar på en dag som Förläggarföreningen och Bokhandlareföreningen kommer överens om. Den överenskommelsen respekteras fortfarande av alla parter.

Bokrean 2021 blev givetvis annorlunda än vanligt på grund av pandemin. Den stora förändringen blev att vi kunde erbjuda kunder möjligheten att förbeställa böcker, precis som vi gjorde för ett tiotal år sedan och dessutom få leverans till hemmet. Det blev ett överväldigande gensvar. Vi plockade och packade 350 påsar som återigen tog nästan hela källaren i anspråk.

Det gjorde också att det blev en mycket lugnare reastart i år. Förstadagsinvasionen uteblev. Det hade också den fördelen att man spred ut sina inköp över en längre tid.

Av de 7 ton reaböcker som vi lastade in i början av februari, återstår nu nästan ingenting.

Tack kära kund för att du stöttat oss genom att handla dina reaböcker (och andra böcker) hos oss. Vi ser och hör att det finns en stor vilja att handla lokalt för att bokhandeln ska kunna finnas kvar som ett lokalt kulturellt nav. Och kanske ska kunna fira sitt 200-årsjubileum år 2040.

Hur ser det ut i våra nordiska grannländer?

I Norge kallas den årliga bokrean Mammutsalget. Rean är ett samarbete mellan bokhandlarna och förläggarna och hölls första gången 1885. Namnet lanserades 1964 och rean har en gemensam katalog Mammutavisen. Varje år deltar många av landets bokförlag och de flesta bokhandlare. 

Både Danmark och Finland hade tidigare en allmän bokrea men den har upphört. Däremot har Island ett bokreaupplägg som liknar det svenska.

 

 

Bokhandel i Sundsvall 1840-2021

$
0
0

 

En översikt över de bokhandelsbutiker som existerat i Sundsvall med omnejd under mer än 180 år. Så tar vi även en kort titt på Östersund.

Berättelsen gör inget anspråk på att vara komplett. Det kan ha funnits verksamheter som sålt böcker i vid bemärkelse, men gått under radarn för historieskrivaren.



Vängåvans Bokhandel, Sundsvall

Grundades av boktryckaren A.P. Landin 1840. Butiken övertogs 1847 av en anställd E.A. Hollner och 1855 av hans syster Sofia. 1858 tog en annan anställd - Per Gustaf Jansson - över bokhandeln under firma Hollnerska Bokhandeln. 1871 omkom Jansson på ångfartyget Stockholm som låg i hamnen. I mörkret föll han ned i ett lastrum och avlider. Nu tog en ny Hollner över - Adolf med Johan Fredrik Andersson som delägare som blev ensam ägare 1877. Rörelsen såldes 1884 till Alexis Edvard Quiding men överlät butiken 1886 till hustrun Hedvig Quiding. Redan 1887 sålde hon till Carl Oscar Collin, som bytte namn på butiken till Collinska Bokhandeln och flyttade till Sundsvalls Enskilda Bank vid Vängåvan, men drabbades 1888 av Sundsvallsbranden. 1893 övertog Janne Sunesson bokhandeln. Den drevs sedan som Sunessons Bokhandel fram till 1954.  Från 1919 som aktiebolag med Janne Sunesson som VD till slutet av 40-talet då Gustaf Sunesson blev VD. Janne Sunesson arbetade dock kvar i bokhandeln ännu vid 90 års ålder. Bokhandeln låg då på Storgatan 15, (se bild nedan). 1954 förvärvades bokhandeln av Arne Jonzon som 1952 hade tagit över Nymans Bokhandel. Arne Jonzon hade en betydande konstsamling och var länge ordförande i Sundsvalls konstförening och hade nära kontakter med Bonnierhuset i Stockholm. Arne Jonzons Bokhandel förvärvades 1983 av Computer Press Förlags AB under namnet Vängåvans Bokhandel, som drev bokhandeln vidare i Arne Jonzons anda. Bokhandeln blev senare medlem av Bokiakedjan och sedan 2013 med Akademibokhandeln på skylten som franchisepartner.

Läs hela bokhandelns historia här.                                                                                                                                      

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1840                    -                           181                                                                               

Sunessons bokhandel låg där Handelsbanken har sina lokaler i dag.

                                                                                                                                                

Bokman, Birsta                                                                                                                                                                           

Etablerades 1972 som Bokman genom Tor Sörlin. Butiken 1982 köptes av Bo Röstberg som 1999 sålde bokhandeln, inklusive filialen i Härnösand, till den centralägda kedjan Akademibokhandeln. Bo Röstberg blev senare chef för butiksrörelsen i hela Akademibokhandelskedjan. 

Akademibokhandeln ligger numera i IKANO-huset, Birsta. Butiken är helägd av Bokhandelsgruppen AB med säte i Stockholm.

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1972                    -                           49                                                                                 

 

Westerlunds Bokhandel, Sundsvall                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 

Grundades 1843 av John Westerlund. Var en av de första kommissionärerna 1843. Inga uppgifter kända om honom mer än att bokhandeln lades ned 1848.                                                                                                                            

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1843                    1848                    5                                                                                    

                                                                                                                                                

Ahlströmska Bokhandeln, Sundsvall

Grundades av Walter Ahlström 1876. Ahlström var engagerad i teater som skådespelare och även ägare av ett teatersällskap.  Den Ahlströmska Bokhandeln flyttades omkring 1890 till Granska huset vid Stora torget. Drev bokhandeln till 1907 som då togs över av Sten Vitus Mattsson och 1918 av Petrus Ledin. 1946 blev Axel Löfgren ägare och drev bokhandeln i sitt namn till 1979 då den förvärvades av Bokman. Låg ursprungligen på Kyrkogatan och flyttades senare till Storgatan. Bytte då namn till Akademibokhandeln, som avvecklade butiken 1992. Lokalen övertogs av City Bok & Papper, som öppnade en egen bokhandel.   

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1876                    1992                    116                                                                                                            

City Bok & Papper, Sundsvall

Grundades 1992 av Stefan Henriksson som City Bok & Papper, som flyttade butiken till Storgatan 32. Sedan 1999 Wikmans Bokhandel. Stängdes 2002                                                                                                                                  

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1992                    2002                    10                                                                                 

                                                                                                                                                

Nymans Bokhandel, Sundsvall                                                                                                                                             

Nymans Bok & Pappershandel etablerades 1938 som A-kommissionär av Gösta Nyman som kom närmast från Sunessons. Adress Storgatan 22, (den gatuadress som Vängåvans Bokhandel har i dag). Förvärvades av Arne Jonzon 1952 som senare förvärvade även Sunessons Bokhandel.                                                                                                                     

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1938                    1952                    14

                                                                                      

Domus bokhandel, Sundsvall                                                                                                                                               

Varuhuset Domus etablerade 1959 Domus bokavdelning, som sedan stängde 1991 efter 31 år.                                           

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1959                    1991                    32                                                                                 

                                                                                                                                                

Kulturboklådan Tidsspegeln, Sundsvall

Grundades 1981 av den ideella föreningen Tidsspegeln, föreståndare Lotta Meurling . En bokhandel med höga ambitioner- älskad av Sundsvall kulturelit. Konkurs 1986 men rekonstrueras. Ramaskri när den till slut stängdes då ekonomin tröt och en ny konkurs var ett faktum 2005.                                                                                                                           

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1981                    2005                    24                                                                                 

                                                                                                                                                

Akademibokhandeln, Sundsvall, IN-gallerian                                                                                                                                            

Etablerades 2009 av Akademibokhandeln i köpcentret IN-gallerian. Avvecklades efter sex år.                                               

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

2009                    2015                    6                                                                                    

                                                                                                                                                

Bokhandel i Njurunda

Nordlanders Bok & Papper som etablerades 1945 som 1951 blev Bergmanssons Bok & Papper.                                          

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1945                    1963                    18                                                                                                                                                                                                                                  

Skoglunds Bok & Papper, Matfors

Bokhandeln startades 1947 av Folke Henriksson som samma år sålde rörelsen till Herbert Skoglund som B-kommissionär, Herbert Skoglunds Bok- & Pappershandel. Drevs länge inom familjen. 1972 med dottern Åsa och hennes man Erik Nilsson. Ny ägare 1996  med Ture Molin och 1998 Christina Lif.  Lades ned 2005. Drevs alla år under namnet Skoglunds.

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1947                    2005                    58                       

 

 

Holmlunds Bok & Tobak,Kvissleby                                                                                                                                                          B-Etablerades 1952 som Holmlunds Bok & Tobak bytte ägare 1970 och namn till Kvissleby Bok & Papper, Rune Bergendahl.                                                                                                                       

Grundad:          Nedlagd:           Ålder:                                                                          

1952                    1976                    24 

                                                                                

Vi tar en tur över till Jämtland eftersom Östersunds äldsta bokhandel grundades 1848 som filial till Hollnerska Bokhandeln i Sundsvall.

Hübinettes Bokhandel, Östersund.                                                                                                                                   

Grundades 1848 som filial till Hollnerska bokhandeln i Sundsvall. Övertogs 1863 av rådman John Ocklind som blev egen kommissionär fram till 1867 då bokhandeln övertogs av Ernst Berg och senare hans änka Catharina Berg och hennes nye man Karl Casimir Ringdahl som 1883 blev ensam ägare. 1894-96 Emil Alfred Andersson.  Därefter övertogs bokhandeln av Arvid Georg Hübinette. Från 1896 till än idag Hübenettes Bokhandel - över 120 år. Arvid Hübenettes drev bokhandeln i 40 år. Ny ägare 1936 blev Carl Josefsson som 1952 överlämnade bokhandeln till dottern Anna-Mi och svärsonen Olle Pagels. Familjen Pagels blev också en långkörare i 33 år fram till 1985 då bokhandeln togs över av Stigolov Elofsson och Berndt Karlsson som i flera år hade arbetat i bokhandeln. Fusionerades med Wisénska Bokhandeln 1994. Länge medlem i Bokia.  2013 partner till Akademibokhandeln. Från 2017 lämnar Hübinettes Akademibokhandeln. Sedan några år tillbaka ägs bokhandel av Ulf Mikael Thorsell och är partner i kedjan Ugglan. 

Grundad: 1848, Ålder: 173     

                            

Janne Sunesson, bokhandlare i Sundsvall under 61 år

$
0
0

 

Vängåvans bokhandel har sina anor från 1840-talet, då den driftige affärsmannen Anders Petter Landin startade den första bokhandeln i Sundsvall, Landins Bokhandel och drev den från 1 juli 1840 till 1847. Den bokhandeln låg ungefär där Riksbanken står nu. 1841 grundade han även en tidning som fick namnet Alfwar och Skämt, som 1873 ändrade namn till Sundsvalls Tidning.

1847 övertogs bokhandeln av Erik Hollner och bytte namn till Hollnerska bokhandeln, som drevs under detta namn fram till 1887 då Carl Oscar Collin kom in som ägare och bytte namn till Collinska Bokhandeln och flyttade till Sundsvalls Enskilda Banks lokaler vid Vängåvan. Bokhandeln drabbades svårt av Sundsvallsbranden 1888. Efter branden flyttades bokhandeln till det hus där Handelsbanken ligger i dag.

Collins Bokhandel i fastigheten Sundsvalls Enskilda Bank före branden 1888
 

Erik Hollner startade 1853 även tidningen Dilletanten. Veckoblad för Sundsvalls stad. 1859 fick tidningen namnet Sundsvallsposten. Tidningen var under många år stadens största. 1896 blev tidningen daglig och den lades ned 1962.

Den29 juli 1893 övertogs Collins bokhandel av Janne Sunesson och bytte då namn till Sunessons bokhandel. Janne Sunesson kom att verka som bokhandlare i Sundsvall fram till 1954. Många äldre Sundsvallsbor kommer fortfarande ihåg Sunessons bokhandel.

Janne Sunesson och hans bokhandel har blivit legendariska. Aktiv bokförsäljning bedrevs över hela mellannorrland. Många minns säkert än i dag Ruben Gustavsson, bokhandelns försteman, som sålde böcker till många generationer skolungdomar och som var en levande bibliografi. ”Fråga Ruben” blev ett uttryck bland skolungdom och bokköpare i bygden.

Janne Sunesson var verksam ända upp i hög ålder
 

Janne Sunesson var född 1862 och var således 31 år när han övertog bokhandeln. Hans gärning förtjänar att lyftas fram, som en av de profiler som har dominerat bokbranschen i Sundsvall under så många år.

På hans 70-årsdag 1932 fannsföljande gratulation i Sundsvalls Posten.

Sjuttio år fyller på torsdag en av Sundsvalls mera bemärkta män, bokhandlaren J. Sunesson.

Den allmänt aktade jubilaren, som kan begå sjuttioårsdagen med ungdomlig spänst och med bibehållet gott och glatt humör, är bleking till börden, född i Ronneby, där han efter avslutade skolstudier gjorde sina företa lärospån inom bokhandelsbranschen. Efter att ha fullständigat sin utbildning inom yrket genom fleråriga anställningar dels i Leipzig och dels senare i den stora Fritzeska bokhandeln i Stockholm kom han 1893 till Sundsvall och övertog dåvarande C. O. Collins — f.d. Hollnerska — bokhandel här, en rörelse, som han sålunda drivit i 39 år, ett rekord så gott som något. Under hans insiktsfulla och energiska ledning har firman upparbetats till en av de förnämsta inom bokhandelsbranschen i hela landet samt med hänsyn till omsättningen säkerligen en av de mest betydande norr om Dalälven. Den är nu sedan åtskilliga år ombildad till aktiebolag med hr Sunesson som främste intressent. Med liv och lust deltager sjuttioåringen fortfarande i skötseln av sin stora affär. Han är en chef, som övervakar och leder allt inom sitt företag och som högst ogärna lämnar ifrån sig i andra händer sådant arbete, som han anser vara maktpåliggande och viktigt.

Bokhandlare Sunessons krafter ha även under år, som gått, tagits i anspråk för skilda kommunala värv. Bland annat har han i flera år suttit i drätselkammaren, vars vice ordförande han även varit, varjämte han beklätt en rad andra kommunala förtroendeuppdrag. På samtliga dessa poster har han nedlagt ett högt värderat arbete. Även för andra betydelsefulla uppgifter har han varit livligt verksam. För turistväsendet i vårt land har han varit särskilt intresserad och under många år förtjänstfullt verkat i den hela landet omfattande Svenska turistföreningen, vars ombud i Sundsvall han är. Sundsvalls turistförenings styrelse tillhör han sedan en följd av år och är desslikes föreningens varmt ivrande och nitiske kassör.

Även fornminnesvården i Medelpad räknar i jubilaren en av sina mest hängivna och verksamma krafter. Själv en av stiftarna av Medelpads fornminnesförening insattes han redan då föreningen konstituerades i dess styrelse, som han alltjämt tillhör. Energisk distributör av föreningens skrifter har han flitigt bidragit till att göra föreningens strävanden kända och därmed även varit med om att rikta dess ekonomi.

Inom Sveriges sortimentsbokhandlareförening intager jubilaren en framskjuten ställning. Under ej mindre än 16 år har han tillhört nämnda förenings centralstyrelse, därav såsom vice ordförande under 8 år. Sedan 1903 är han ordförande i Nedre Norrlandskretsen av bokhandlareföreningen inom vars organisation han likaledes nedlagt ett betydande arbete.

Under sin mångåriga, högt förtjänta verksamhet i vårt samhälle har Janne Sunesson förstått att förvärva de vidsträcktaste sympatier. Som en helgjuten personlighet, rakryggad, rättrådig och samvetsgrann har han gjort sig känd bland Sundsvalls innebyggare.

Då han nu begår bemärkelsedagen följes han av ett helt samhälles varma och uppriktiga lyckönskningar.

1943 firade Sunesssons Bokhandel 50 år. Janne Sunesson var då 81 år. Sundsvalls Posten uppmärksammade jubileet med en artikel den 3 augusti 1943.

Femtio år som egen bokhandlare Ett unikt jubiléum som gått obemärkt förbi

Att en hundraårig bokhandel under halva tiden av sin tillvaro varit i samme innehavares hand, det torde inte precis kunna räknas till det alldagliga. Här i Sundsvall har vi ett sådant fall. Det är den Sunessonska bokhandeln. Den fyllde hundra år någon gång i slutet av förra året. Det var just inga tider att jubilera då, och det är det för den delen inte nu heller, i annat fall kunde bokhandlare J. Sunesson celebrera ett annat jubileum.

I Sundsvalls Posten för den 29 juli 1893 läses: Collinska bokhandeln har numera faktiskt övertagits av hr J. Sunesson, som i 15 år arbetat i bokhandel, därav 8 år i Fritzes bokhandel i Stockholm och 2 år i Tyskland. Det där uttrycket ”faktiskt” låter ju en smula konstigt i sammanhanget, men det förklaras av hr Sunesson i en liten intervju. Den alltid brått sysselsatte bokhandlaren har inte tid till långa palaver.

– Saken är den att jag kom hit från Fritzes och övertog den Collinska bokhandeln redan våren 1893. Affären var då inrymd i Sundsvalls Enskilda Banks fastighet. Det var emellertid omöjligt att få bokhandlare Collin bort från lokalerna. Han envisades med att stanna kvar. Och till sist måste vräkningsåtgärd vidtagas mot honom. Detta skedde i juli månad, och det är givetvis efter den händelsen som Sundsvalls Posten kunde tala om ett ”faktiskt” övertagande.

Det var förresten en liten lustig episod förenad med bokhandlare Collins sortie. Då polismakten varit och satt sitt sigill på dörren, kom Collin och förklarade att han ovillkorligen måste in igen. Han hade glömt ett par höns inne i sin bostad, vilka han under dagen köpt på torget och som han skulle ta med sig ut till sitt sommarställe. Man ville väl inte hindra honom att äta. Det blev ingen annan råd än att bryta sigillet och ge honom hönsen och sätta dit ett nytt sigill. Så långt bokhandlare Sunesson. 

Någon gång på 1900-talet flyttades bokhandeln till den fastighet där den alltjämt befinner sig. Och alltjämt befinner den sig i hr Sunessons ägo. Och inte nog med det. Trots sina mer än åttio år leder bokhandlare Sunesson själv det stora företaget. Dagligen är han på sin post och deltager i de förekommande göromålen med samma takt och iver som tillförne. Det ena med det andra gör, att man kan tala om ett verkligt enastående förhållande. Och enastående har även affärens utveckling varit under hr Sunessons driftiga och energiska regim.

Det är emellertid även en annan sak som bör poängteras i sammanhanget. Och det är bokhandlare Sunessons insatser för turismen i Medelpad. Han är sedan många år Svenska Turistföreningens ombud härstädes. Han har under många år tillhört styrelsen för Medelpads turistförening. Vidare har han genom vägvisare över staden och provinsen samt genom bilder från skilda trakter av densamma mer än mången bidragit till att sprida kännedom om vår vackra provins. 

Janne Sunesson föddes i Ronneby 1862 och började arbeta i en bokhandel i samma stad under 5 år, till det ett par år i Leipzig och sedan 8 år i Fritzes Hovbokhandel i Stockholm. 1893 övertog han Collins Bokhandel i Sundsvall.

Han och hans hustru Elisabeth fick tre barn, Thomas Carl Gustaf  född 1897, Erik Bror Fredrik född 1899 och Hilma Maria född 1900. Gustaf gick en militär bana och blev kapten inom Ingenjörstrupperna, död 1975. Erik tog civilingenjörsexamen i kemi och blev så småningom Överingenjör vid Uddehoms AB i Skoghall, död 1983. Dottern Hilma blev gymnastikdirektör och gick bort 1984.

Vid 84 års ålder överlämnade Janne Sunesson 1946 VD-posten i bokhandeln till äldste sonen Thomas, men Janne deltog aktivt i bokhandeln fram till dessa att den såldes till Arne Jonzon 1954. 

Janne Sunesson avled 10 februari 1958.

Ett stort tack till Nils Johan Tjärnlund och Björn Thunberg, som bidragit med faktauppgifter.

Arne Jonzon var en kulturens vän

$
0
0

 

Arne Jonzon

Janne Sunesson var en Sundsvallsprofil som under 61 år drev Sunessons Bokhandel, 1893-1954, (se annan artikel). Janne Sunesson och hans bokhandel blev legendariska. Aktiv bokförsäljning bedrevs över hela mellannorrland. Flera av Sunessons medhjälpare kom dock att starta upp egna boklådor i Sundsvall. 1937 öppnade C G Nyman en konkurrerande bok- och pappershandel vid Vängåvan. I början av 50-talet började dock C G Nymans bokhandel komma på obestånd och långivare började se om sina lån till företaget.

I det läget kom Arne Jonzon år 1952 till Sundsvall och efter en del turer övertog C G Nymans Bok- och Pappershandel. Arne Jonzon har skrivit om detta i sin minnesskrift ”En vängåva”, utgiven 1977.

25 år har gått sedan jag en söndag steg av tåget vid Sundsvall C. Jag skulle tala med en av stadens mer kända borgare, som råkat bli ägare till en bok- och pappershandel. De bistert kalla morgontimmarna vandrade jag omkring i stenstaden och betraktade med orosfyllda aningar de ståtliga husen – plånböcker ställda på högkant, hade Lubbe Nordström lärt mig. När det ljusnade, togs jag emot av en stor och bullrande, men fryntlig man. Samtalet flöt trögt, min oro växte och jag längtade allt häftigare tillbaka till mitt trygga jobb bakom disken i en av Stockholms boklådor när min motpart plötsligt bröt upp: han skulle gå i högmässan. GA-kyrkan skulle åter tas i bruk efter en större restaurering. Detta oväntade steg tydde jag som ett tecken på ett kristligt sinnelag och hoppet återvände. När vi råkades efter högmässa och invigningslunch, möttes jag av orden: Jonzon, bjud nu på affären så jag blir fri det här! Jag kan ju inte gärna skänka en predikstol mellan elva och ett och sätta en av stadens affärsmän i konkurs mellan tre och fem! Efter en del turer kom vi också överens – under några korta söndagstimmar hade jag blivit min egen bokhandlare och träffat min första kund.

Så blev det så att Arne Jonzon blev bokhandlare i Sundsvall. Han var energisk och framgångsrik och några år senare, 1954, övertog Arne Jonzon även Sunessons bokhandel. 

Släkten Jonzon

Arne Jonzon kom från en akademikersläkt med flera präster i leden. Hans farfar, B G Jonzon (1855-1937) var Teologie Dr och prost i Bollnäs stift. Han fick fyra söner, Bror Jonzon, Fil Dr, arbetade i Skolöverstyrelsen, Bengt Jonzon, biskop i Luleå stift, Israel Jonzon, rektor på Forsa Folkhögskola och Torsten Jonzon, statens lantbruksingenjör i Kalmar Län. Torsten kom att bli Arne Jonzons pappa.

Bror Gustaf Jonzon

Torsten Jonzon gifte sig med en småskollärarinna, Ester Bäckfors och familjen bosatte sig i ett hus på
Wernsköldsgatan i Kalmar.

Torsten Jonzons familj anordnade ofta stora fester med många gäster. Ett sådant tillfälle var när fadern i huset skulle fylla 40 år. På hans högtidsmiddag serverades glass till efterrätt. På serveringsfatet fanns ett levande ljus och när husan Walborg serverade jubilaren så slocknade ljuset. Det gick ett sus bland gästerna vid bordet när ljuset slocknade. Torsten försökte tända ljuset men det var väldigt svårt att få det att brinna igen. En månad senare, i slutet av januari 1931, dog Torsten Jonzon endast 40 år gammal. Det pratades länge om händelsen med ljuset.

Torsten Jonzon efterlämnade tre barn, Barbro, Ingmar och Arne. Arne var endast 8 år vid faderns bortgång. Efter några år i Kalmar flyttade familjen 1939 till Stockholm där Arne tog examen på Schartaus Handelsinstitut. Fram till flytten till Sundsvall arbetade Arne som medhjälpare i en bokhandel i Stockholm. Under den tiden gick han en utbildning för bokhandelsmedhjälpare. Där träffade han sin blivande hustru Ann-Marie, som arbetade som bibliotekarie. I samband med utbildningen fick Arne även möjligheten att praktisera en tid på en bokhandel i Hamburg.  

Arne Jonzon kom att, tillsammans med sin hustru Ann-Marie, under flera decennier driva Jonzons Bokhandel. Det var före kedjornas tid och då var det i högre grad än i dag ett personligt projekt att vara bokhandlare. 

Under deras ledning blev bokhandeln ett förstklassigt litterärt nav och en samlingspunkt för bildning och kultur i staden. Arnes mångsidiga och intensiva kulturintresse gjorde att kunderna gärna dröjde sig kvar för att titta runt och växla några ord med bokhandlarparet.

Det var högtid när stadens författare framför andra, Lars Ahlin, kom ut med en ny bok. Då strömmade Sundsvallsborna till bokhandeln för att köpa den berömda författarens nya verk. 

Han var mycket aktiv i bokbranschen i landet och hade goda personliga kontakter med Gerhard Bonnier, förläggare på Albert Bonniers Förlag. Han var vice ordförande i Svenska Bokhandlareföreningen under många år. 

Arne Jonzon var medlem i Moderna museets vänner, där Gerhard Bonnier var ordförande. För Sundsvalls museum var Arne en aktiv tillskyndare. Samarbetet kring utställningar och föreläsningar  var kontinuerligt och berikande. När Sundsvalls museum flyttade in i Kulturmagasinet tog Sundsvalls konstförening med Arne Jonzon i spetsen initiativet till en insamling bland Sundsvalls företagare. Detta resulterade i att Lennart Rodhes målning Gläntan, ett verk av stor dignitet, donerades till museets konstsamling. Naturligtvis blev Arne Jonzon också ledamot i stadens kulturnämnd, när den hade inrättats.

Arne Jonzons kulturgärning är ett gott exempel på att en enda människa kan göra stor skillnad. Vi är många som har anledning att vara honom tacksam. Med sin humor och sitt kunnande hade Arne Jonzon alltid något att säga i kultursammanhang i Sundsvall, ibland kritisk, förstås, men aldrig elak. När tillfälle gavs försummade han inte att påpeka behovet av ett konstmuseum i Sundsvall.

Hans mångsidiga bildning, livlighet och gladlynta aptit på livet bidrog till att Arne utvecklade en sällsynt förmåga till vänskap. Tillsammans med hustrun visade han en gästfrihet av generösa mått mot de många vännerna och tillfälligt besökande konstnärer och andra gäster. I den växande familjekretsen var han en samlande och engagerad kraft, inte minst på sitt lantställe vid sjön Vikarn.

Svenarne Jansson värvades av Arne Jonzon till bokhandeln och blev så småningom förste-man. Han berättar hur det gick till.

”Jag började hos Arne Jonzon 1967 efter att ha värvats från min dåvarande arbetsplats Wisenska bokhandeln i Östersund. Arne bjöd på en skumpig flygresa ToR med Linjeflygs DC3a från Östersund för att övertyga mig om fördelen med att byta jobb och stad. Och så blev det”.

Svenarne följde med bokhandeln när Arne Jonzon sålde den 1983 och jobbade kvar i många år.

Monica Gullman arbetade också i Arne Jonzons bokhandel från början av 80-talet.

"Han fick mig att bli intresserad av Norrlandslitteraturen och de norrländska författarna, som Sara Lidman, Kerstin Ekman, Torgny Lindgren och P.O Enqvist. Han tipsade mig om deras böcker, han insåg ganska tidigt att jag brann för litteraturen precis som han gjorde. Då och då satte han en bok i handen på mig och sa, läs den här, tala sedan om vad den handlar om och vad du tyckte. Tror att det var så jag kom på att jag kunde recensera böcker och skriva om dem.

Man fick köpa sina böcker av Arne. Tyckte han att det var en skräpbok fick man ingen personalrabatt. Tillhörde boken finkulturen kunde man få köpa boken med upp till 50% i rabatt. Många minnen.”

Arne Jonzon avslutar sin bokhandlargärning 1983

1983, då 61 år gammal valde Arne Jonzon att sälja sin bokhandel till Computer Press Förlags AB. Bokhandeln bytte samtidigt namn till Vängåvans Bok och Papper AB.

1981 flyttade jag till Sundsvall. Där upptäckte jag Jonzons Bokhandel och tänkte då att det skulle vara intressant att bli bokhandlare. Därför stegade jag in till den legendariske (som jag hade hört någon säga) bokhandlaren Arne Jonzon en sommardag 1983 och undrade om inte jag kunde få köpa bokhandeln. Han tittade misstroget på mig genom sina små halvrunda glasögon och sa ”Nej, det kan jag nog inte tänka mig. Du har ju ingen erfarenhet av branschen”. Efter en del turer kom vi dock överens. Villkoret var att Arne skulle vara med i företaget ett par år för att lära upp ”ungdomarna”, som han sa.

Konstintresset kom att fylla hans tid

Efter att ha sålt bokhandeln ägnade han sig mer och mer än sitt konstintresse. Han studerade konstvetenskap vid Umeå universitet och i samband därmed skrev han en uppsats om Greta Knutsson och den målning av henne som Sundsvalls konstförening deponerade på Mittuniversitetets bibliotek.

Arne Jonzon var en flitig museibesökare i Sundsvall, i Stockholm och ute i Europa. Han besökte även New York i en av de många konstresor han var med och arrangerade.

En vers till Arne Jonzon på hans 70-årsdag

En annan Sundsvallsprofil, Hans Markstedt, skrev följande vers till Arne Jonzon.

Nej, kämpa allfort för den rena kulturen
i lådan vid Vängåvan.
Det skall nog gå bra om du har lite tur
och får lite hjälp ifrån ovan.

Då skall vi av inkomster minst en procent
avsätta till litteraturen
och läsa om allt som har satts uppå pränt
om boken så är ouppskuren.

Att Pressbyrån nu skall bli konkurrent
det kan vara svårt att svälja.
Men hur får jag råd när som lämplig present
jag bok till en vän vill välja?

Vi veta dock att vi ej i vår stad
skall nånsin behöva skåda
att det säljes läskis och snask och choklad
och snuskigt i Jonzons låda.

Svenarne Jansson jobbade med Arne Jonzon som förste-man, under många år och erinrar sig följande om författaren till versen. 

”Jag kommer ihåg Hans Markstedt och hans hustru som frekventa kunder i bokhandeln och jag kommer också ihåg, med "skräckblandad förtjusning", familjens julklappsrekvisition som lämnades in till bokhandeln. Den bestod av ett större antal namn, som skulle välsignas med hårda klappar. Listorna bestod inte av förslag på författare och titlar, utan namnen på alla mottagare och deras ålder. Sedan var det vår sak i bokhandeln att föreslå rätt bok till rätt person. Detta pågick under många år och jag fick så småningom förtroendet att hantera urvalet av gåvor. Monica Gullman var också medhjälpare i detta uppdrag vartefter tiden gick”.

Arne Jonzon avled 2008, 84 år gammal.

Tack Helena Nässén, Nils Johan Tjärnlund, Björn Thunberg, Jan-Olof Stämberg, Monica Gullman och Svenarne Jansson för värdefulla faktaunderlag till denna artikel.

Lennart Bergström

Pandemin drabbar även bokhandeln

$
0
0

 Europeiska bokhandlareföreningen, EIBF, har samlat in underlag från medlemsföreningar i 17 länder, där även USA finns med om hur pandemin slagit mot bokbranschen. Det framkommer i en ny rapport om pandemins effekter på europeisk bokhandel.

Majoriteten av de tillfrågade bokhandlarna tvingades stänga på grund av lockdown, något som vi sluppit i Sverige.

88 procent av bokhandlarna har i någon period tvingats hålla stängt. Hälften av de tillfrågade uppger att försäljningen minskade jämfört med 2019. I Italien och Slovakien sjönk försäljningen med 15 procent, i Portugal med 17 procent och i Ryssland med hela 40 procent. I Sverige minskade försäljningen i fysiska bokhandlar med 19 procent, men med stora regionala variationer.

Samtidigt har alla länder erbjudit statliga stöd till drabbade verksamheter, varav vissa, exempelvis Tyskland och Frankrike, skjutit till riktade stöd till just fysisk bokhandel. I Tyskland bidrar staten med medel för boklådor att förbättra sin digitala närvaro och investera i exempelvis e-handel. Det franska bidraget har riktats något bredare. I ett par länder startade man kampanjer för att framhålla vikten av bokhandlar.

I Sverige har staten erbjudit ersättning för korttidspermittering av personal och stöd för att fastighetsägare ska kunna reducera hyreskostnaden med 50%. Många bokhandlare har använt sig av korttidspermittering men däremot har flera fastighetsägare tyvärr valt att inte stödja sina bokhandlare med reducerad hyra trots statlig subvention.

Hela rapporten kan du läsa här.

 


Vaccination är ett hett ämne just nu

$
0
0

Jag har med förundran följt diskussioner i media, framförallt i sociala media för och emot vaccination mot Covid-19 viruset. Det inträffar när en person eller en grupp vägrar att vaccinera sig av olika skäl. Det har uppstått en grupp "Antivaxxare", som framför många orsaker till sitt beslut. Vad jag kan utläsa är det inte i första hand av medicinska skäl, t ex att man skulle vara allergisk mot komponenter i vaccinet. Det är andra skäl, som "ingen ska bestämma över min kropp", "ingen ska spruta in något i min kropp", "vaccinerade sprider smitta lika mycket som ovaccinerade", "att staten vill bara luras", "jag sköter min hälsa på annat sätt" eller möjliga biverkningar som kan komma längre fram i livet.

Det som är bekymmersamt är bristen på kritisk tänkande. Ett påstående på nätet behöver inte vara sant. Jag kan skriva att vetenskapen har nu visat att jorden är platt, men får givetvis en massa motstånd för de flesta av oss vet ju att jorden är rund. Men påståendet ligger kvar där ute och kanske någon nappar på påståendet och för det vidare. Så är bollen i rörelse och det uppstår kanske en mycket övertygad "Jorden-är-platt-rörelse", som har hittat argument för att det är sant. Om man nu har en källkritisk inställning till fakta då kostar man på sig den tid det tar att söka upp flera oberoende källor som kan styrka eller förkasta påståendet. Till slut får man väga ihop dessa och komma fram till en egen övertygelse.

Det är bristen på kritisk tänkande som har gett landet så väldigt många självutnämnda experter på vetenskapen om virus, som översvämmar nätet dessa dagar. De som genom sin utbildning och erfarenhet av virusforskning uttalar sig i media om fördelarna med massvaccinering mot Covid-19, överröstas av den massiva kören av självutnämnda experter.

Det för mig tillbaka till funderingar kring barnvaccinationsprogrammet. De övervägande flertalet av oss har genomgått detta när vi var barn. 

Programmet består av

  • difteri
  • kikhosta
  • stelkramp
  • polio
  • haemophilus influenzae typ b (Hib)
  • pneumokocker
  • mässling
  • påssjuka
  • röda hund
  • rotavirus
  • hepatit B
  • humant papillomvirus (HPV).

Jag har inte hört talas om någon diskussion om detta program, som rent fysiskt innebär att en rad vacciner sprutas in i mottagarens kropp. För att inte tala om tvekan att ta de vacciner vi behöver när vi ska besöka exotiska utomeuropeiska länder, som gula febern, hepatit A/B, kolera, tyfys, encefalit, rabies, osv.

Men jag tänker speciellt på Polio, eller barnförlamning som sjukdomen också kallats. Polio var under den första halvan av 1900-talet en mycket vanlig sjukdom i Sverige. Utbrott förekom årligen, men vissa år kunde antalet sjukdomsfall öka flerfaldigt. Den sista epidemin i Sverige var 1953, då fler än 5 000 fall registrerades varav drygt 3 000 med paralytisk polio (polio med förlamningar).

En sjukdom som i många fall orsakade livsvarig förlamning.

I Sverige inleddes massvaccination i alla åldrar år 1957 och antalet fall av polio minskade därefter snabbt, år 1961 rapporterades 64 fall och 1962 endast fyra fall (se figur). Vaccination infördes i barnvaccinationsprogrammet år 1965. Det sista inhemska fallet rapporterades 1977.

Figur 1. Antal fall av polio i Sverige per år, 1930-1970.

Stapeldiagrammet visar hur antalet poliofall varierade per år 1930-1970, mellan 0 och över 5000 fall.

Polio i världen

En omfattande insats för att helt utrota sjukdomen har gjort att antalet fall av polio i världen har minskat dramatiskt. År 1988 rapporterades 350 000 fall; år 2017 endast 22. Under 2020 rapporterades 140 fall av poliovirus typ 1 från de två länder där sjukdomen fortfarande är endemisk (Afghanistan och Pakistan), men mellan januari och november 2021 rapporterades endast två nya fall.

WHO har klassat polio som ett internationellt hot mot människors hälsa och bland annat utfärdat tillfälliga vaccinationsrekommendationer.

Utrotning av polio

Poliovirus av typ 2 och 3 har utrotats och idag förekommer endast fall av poliovirus typ 1. The Global Polio Eradication Initiative (GPEI) med bland andra WHO och UNICEF leder arbetet med utrotning av polio. Målet är satt till 2023. Om ansträngningarna att utrota polio i hela världen lyckas kommer vi i framtiden inte att behöva vaccinera mot denna sjukdom.

Vaccin

Dr Jonas Salk utvecklade 1955 det första poliovaccinet vid University of Pittsburgh i USA, som kom att användas i massvaccination i alla åldrar år 1957. Vaccin mot polio fanns som separat vaccin men utvecklades med tiden i form av kombinationsvacciner.

(Källa: Folkhälsomyndigheten)

Funderingar

Det kan kanske vara så att många människor och även en del av "Antivaxxarna" hade drabbats av polio och blivit förlamade om inte massvaccination hade genomförts?

Vi vaccineras mot påssjuka, som kan ge dödlig hjärnhinneinflammation eller testikelinflammation, som kan göra män sterila.

Vi vaccineras även mot mässling, en mycket smittsam barnsjukdom. Dödligheten kan vara hög hos spädbarn. 

Så kan vi hålla på med alla de sjukdomar som vi vaccineras mot i barnvaccinationsprogrammet.

Covid-19 är en dödlig sjukdom. Många miljoner människor världen över har dött i sviter av sjukdomen, i Sverige drygt 15 000. Ett antal vacciner har tagits fram, doser finns i tillräckligt antal och de är godkända både på internationell och nationell nivå.

Frågor på det?

 


Mot eller emot?

$
0
0

 


Jag gjorde en skylt för några år sedan vid en tid då vi gärna ville ha växel. Vi lever i en tid då bankerna tar avstånd från kontanter och därför inte erbjuder oss varken sedlar eller mynt. Den tjänsten har man avstått till andra företag, som t ex det multinationella företaget Loomis. Det betyder att ska vi ha växel i kassan måste vi köpa mynt och sedlar från Loomis, som tar ganska saftigt betalt för den tjänsten. Det är ju deras affärsidé. Det är bakgrunden till varför denna lilla skylt skapades. Den gav ett bra gensvar från våra trevliga kunder.

Jag skrev så här på skylten: ”Vi tar gärna mot växel”.

En dag kom det in en kund som sa att så där kan man inte skriva! Det ska stå ”Vi tar gärna emot växel”.

”Mot” eller ”emot”? Jag tänkte inte så mycket på det, ryckte på axlarna och skrev dit ett ”e”. Läste i söndagens DN en språkkrönika av Anders Svensson, chefredaktör på Språktidningen där rubriken löd, Vi förstår ”mot” av sammanhanget.

Motär ett lurigt ord, som i praktiken kan fungera som sin egen motsats. Men sammanhanget hjälper oss att förstå vad motbetyder.

Budskapet Mot extremism kan tolkas på två sätt. Mot extremism kan ju vara ett uttryck som skulle kunna användas av en extremistorganisation eller av motståndarna till extremism, men sammanhanget bör leda oss rätt.

Hur fungerar budskapet Emot extremism? Ja, visst känns det lite tydligare. Svårt att tro att extremisterna står på barrikaderna och vrålar det budskapet.

Så hur blev det med skylten? Jag tänker att Vi tar gärna mot växel och Vi tar gärna emot växel betyder samma sak och är lika rätt grammatiskt.

Svenskan är full av flertydliga ord. Anders Svensson tar som exempel i sin krönika upp en klassisk busringning i radioprogrammet ”Hassan” där Kristian Luuk ville lämna tillbaka schampo för fett hår eftersom han ansåg sig behöva schampo mot fett hår.

Man kan undra om det är möjligt att lära sig svenska om man inte har det som modersmål?

Oligarker och världens förmögenheter

$
0
0

 
Det pratas mycket om ryska oligarker och deras enorma förmögenheter. 
 
Då är Bloomberg Billionares Index per mars 2022 en intressant läsning. Där listar man förmögna personers tillgångar. 
 
Listan med 500 namn tar upp personer med tillgångar med mer än 50 miljarder kronor, från norrmannen Kjell Inge Rokke på 500:e plats med 53 miljarder till Elon Musk på första plats med 2 200 miljarder. Handlar du på Amazon tillför du några kronor till tvåan Jeff Bezos förmögenhet på 1 750 miljarder.
 
Ryska oligarker, då? Vladimir Potanin, fd minister (givetvis), toppar ryska ligan på 57:e plats med 245 miljarder kronor. På listan finns 21 oligarker med en sammanlagd förmögenhet på 2 700 miljarder kronor. De som har mindre förmögenheter än 50 miljarder är inte inräknade. Vladimir Putin finns givetvis inte med på listan, men initierade källor berättar att hans förtrogna oligarker förvaltar hans tillgångar utom synhåll för de egna medborgarna och resten av världen.
 
Chinas ”oligarker” (eller vad de kallas) omfattar 85 miljardärer med förmögenheter från 800 miljarder och nedåt. Den samlade förmögenheten hos dessa 85 är svindlande 11 076 miljarder kronor.
 
Hela den svenska statsbudgeten ligger runt 1 100 miljarder kronor.
 
Sveriges "oligarker då"? Listan omfattar tio personer och toppas av Stefan Persson, arvtagare till H&M imperiet med 170 miljarder kronor. Sist på svenska listan är fastighetsmagnaten Fredrik Lundberg med blygsamma 56 miljarder kronor.

Ta gärna en titt på listan Bloomberg Billionares Indexhär

Vidare läsning:

Catherine Belton: Putins krets : maktkamp om det moderna Ryssland

Kalle Kniivilä, Putins värsta fiende